flisas

Vi började dagen med att lämna barnen hos Ulf och Helen (Tack! - det är guld värt!) och åkte och tränade hundarna. Efter blåsten i natt hade jag inga större förhoppningar om fint väder - men solen sken och hundarna var duktiga! Men Kenzo sprang in i en stubbe och blev blockhalt bakbenet hängde och jag såg värsta scenariet framför moig... men han repade sig snabbt - men har fått ta det lugnt resten av dagen.

Sedan har Ulrika och jag gått en promenad i eftermiddag. Och så har vi fikat med grannarna. Och Linus har tagit ett steg! Själv! Utan att hålla i sig! Ett enda - men ett steg framåt!

Klara red igår - hon tyckte att det var jätteroligt. Och jag jobbade - det var kul!

Imorgon ska Linus ha ett litet kalas. Det kommer bli semlor. Nä vattnet gick stog jag och gjorde semlor till Hanne och Jonas med barn som skulle komma klockan tre. De kom med sina tre barn och undrade om de skulle vända igen. Men jag var ju övertygad om att det skulle ta lång tid - så en fika skulle vi definitivt hinna med! Då hade jag någon timme tidigare varit och handlat med Klara och träffat en kompis som undrade när jag skulle ha - "för två dagar sedan"svarade jag, "men det dröjer länge"... Vi försökte fika. Hanne påtalde att det verkade göra ont och att det var tre minuter mellan värkarna - "ska du inte ringa snart?". Jag gjorde det och de tyckte att vi skulel komam direkt. mamma ringdes in. Klockan fyra var vi påväg, efter att Hanne även hade frågat om "väskan var packad", "ja" svarar Anders och hämtar en opackad väska i källaren... En minut mellan värkarna i bilen och jag var fortfarande övertygad om att det skulel ta Lång tid och att vi skulle få åka hem. Men han föddes 18.23 - vi fick varken åka hem, någon bedövning eller någon mastodontförlossning... Älskade Limpan - snart ett år. Ett år av oändlig kärlek och av enorm saknad efter mamma... Det känns lite jobbigt att ha kalas nu - en som saknas och det blir så påtagligt när man träffas...

Två fina låtar av Uno Svenningsson;

Fågel, fisk eller mittemellan

Man föds för att leva, man föds för att dö en gång.
Man föds för att älska, att få bli lycklig en liten stund.
Små elektriska ögonblick, en glimt av ett paradis.
Ja någonstans att fly, innan det är för sent.

Det är tufft därute, allt går med vindens fart.
Jag gillar att kämpa, men inte varje dag.
Döden är vit och kall, livet är så varmt.
Dom står där och bråkar igen, ja dom står där och bryter arm.

Varken fågel, fisk eller mittemellan, jag andas ut i min egen värld.
Varken fågel, fisk eller mittemellan, jag flyr in i min egen värld.

Jag möter en ängel, han lägger sin vinge runt mig.
Han frågar om jag är rädd, jag ljuger och säger nej.
Jag känner mig säker här, vill inte vara till besvär.
Men han hör vad jag tänker, när han en kärleksskål mig skänker.

Varken fågel, fisk…

Man föds för att leva, man föds för att dö en gång.
Man föds för att älska, att få bli lycklig en stund.
Små elektriska ögonblick, en glimt av ett paradis.
Ja någonstans att fly, innan det är försent.

Varken fågel, fisk…

 

Farväl

Var finns du nu älskade vän?
Ditt skratt dina ögon ditt ljus.
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick,
men jag kan se dig överallt där jag går.

Farväl, älskade vän.
Farväl, kanske vi möts nån gång igen.

Var finns du nu?
Jag kan inte förstå,
att jag aldrig får se dig igen.

Men i mina minnen där finns du,
jag kan se dig så tydligt och klart.
Din kärlek fyller alla tomma rum,
när dagen är slut.

Farväl, älskade vän.
Farväl, kanske vi möts nån gång igen.

Farväl...

 

Och dikten vi hade i mammas annons, (Barbro Lindgren);

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej när du vill
Allt som finns kvar av mej
är inom dej
Så vi är jämt tillsammans.

Idag skulle min morfar fyllt år. Peder fyller år - grattis.

 I natt ska det bli storm igen. Nu är det dags att mysa lite med Anders innan det är dags att krypa ner i sängen. Kram