Dikter:

Några dikter som jag har skrivit för länge sen - minns inte när eller varför, men kände för att lägga in dem här just idag!

VÅR KÄRLEK.


Vår kärlek kommer att för alltid bestå.
Den kommer alltid att finnas där -
precis som stjärnorna om natten, och solen om dagen.
Som vindarna och havet.

Vår kärlek bygger inte på ägande,
det finns inga löften om evig trohet,
inte heller några löften.

Det finns bara du och jag -
vi,
vår kärlek,

som växer och gror,
likt en frö blir till blomma,
som klarar sig i vindens hårda blåst, och i regnets tunga droppar.


MIN FÅGEL.
Ibland kvittrar du -
sjunger ut din glädje,
likt en fågel.
Du visar ditt hopp,
din tro och förtröstan,
ditt inre.

Men ibland skymtar jag sorgen,
i dina ögon,
jag skulle vilja kyssa bort den,
men jag kan inte.

Du darrar lätt vid beröring.
Skygg,
lätt skrämd av det okända -
likt en fågel.
Rädd att såra,
rädd att misslyckas,
och att misstolkas,
rädd att inte räcka till.

Jag är rädd för att du,
min lilla fågel,
en dag flyger i från mig...



KÄR.

Jag är kär i haven, i vatten, och sjöar.
Jag är kär i bergen, i jorden, i himlen och det därovan.
Jag är kär i de djupa urskogarna, i djuren, i vindarna, i vägarna och stigarna.
Jag är kär i dagarna, i gårdagen - som morgondagen. I framtid och dåtid, i gryning och solnedgång.
Jag är kär i livet, i omgivningen, omtanken och skönheten.
Jag är kär i fantasier, i verkligheten, i skratten och gråten. I hat och vänskap.
Jag är kär i mina medmänniskor, i knarkare, sökare och tänkare. I kärleken.
Men den som jag älskar är Du.
Du ger mig den tryggheten och det modet som gör att jag vågar vara kär...



SAMMA MEN OLIKA

Det är samma blommor som blommar,
men nu är färgerna klarare och starkare än någonsin.
Det är samma sol som skiner,
men nu lyser den starkare.
Det är samma fågel som kvittrar,
fast högre.
Det är samma skratt som klingar,
men nu är det inte falskt.
Det är samma liv jag lever,
men nu lever jag.
Det är samma känslor som jag känner,
men nu är de starkare.
Jag är KÄR.



MIN TRO PÅ LIVET ÄR EVIG.


Jag tror på livet,
även när jag tvivlar.

Men jag tvivlar på människorna -
som hatar -
istället för att älska
som förstör vår jord,
utan att se konsekvenserna.

Jag tror på livet,
men inte på människorna -
även om jag verkligen skulle vilja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback