flisas

I fredags dukade vi - tack Malin för de fina bordsdekorationerna! Malin och Humpe var hemma med barnen - tack! När vi kom hem hade de gjort taccos, och Klara hade redan somnat... Oups. Sjuk. Jag kände det på mig. Dagis hade ringt på dagen och skojat med mig och sagt att hon var kräksjuk - min värsta mardröm... Det var hon inte, men på kvällen malde tankarna, jag kunde inte somna... Och vid ett ungefär ropade K på mig och var superledsen... Ont i halsen och feber - bra gumman, med mycket alvedon klarar man det!

Hon var fortfarande dålig på lördagen, men kunde vara med - på vår dag!

Jag åkte till frissan, lite sen, men i god tid. Hon gjorde en fin frisyr. Frida kom och sminkade mig - tack! Sedan bar det av till fotografen, barnen var hos Sandra och Eric så att vi kunde ta kort själva en stund innan de blev ditlevererade - tack! Det var kul att ta kort och Mli foto, kan jag rekommendera! Barnenkom - K var duktig, L busig.

Sen åkte vi mot kyrkan - Marianne och Hanna hade fixat den dagen innan - tack! Den var så fin! Kyrkorna ringde och vi gick in. L stannade efter några meter, helt förvånad över allt folk! Camilla och Jenny - två gymnasiekompisar - tog hand om honom - tack! Tommy sjöng - tack! Han gjorde det så bra!.


Kent - utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

och...

Men bara om min älskade väntar...
(Bob Dylan "Tomorrow is a long time" svensk översättning Ulf Dageby)

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar...

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår


Jag höll på att skratta sönder mig när Malte spydde ner hela Humpe när Marianne läste. Marianne och Hanna läste så fint!

Och efteråt fick vi krama alla våra härliga vänner utanför. Vi la ett fint hjärta på mammas grav och tände ett ljus.

Pappa hade fixat en bil som vi åkte till festen i. Malin och Humpe hade fixat snittar - tack! Och en superbra serveringspersonal med jobbarkompisen Lotta i spetsen - tack.

Tack Vinters för den goda maten, och Margareta för den goda tårtan och de goda kakorna! Och alla vänner, med toastmastersarna i spetsen, som sa så många fina ord! Tack Kjelvis för musiken, och Anne för projektorn (och ögonbrynsfixningen!).

Vi hade en perfekt dag - vi kunde inte haft det bättre! Linda skjutsade oss till Solvikens pensionat i Ingelstad - tack.

När vi steg upp på söndagen och skulle klä på oss insåg vi att det inte var de kläderna som vi hade packat ner... utan målarkläder... Perssons projekt!

Sedan hämtade Margareta och Gunnar oss och vi hämtade en massa saker i lokalen. När vi kommer hem inser jag att Klara är rödprickig, om än piggare. Tungan är vit. Scharlakansfeber. Så det blev en tur till jourläkarcentralen och nu äter hon penicillin, därför är jag hemma idag. Vi öppnade alla presenter - tack alla! Tack även till Birgitta - min före detta arbetskamrat som hade skickat ett paket på posten - söta du! Tack till alla som skickat hälsningar och tänkt på oss! Tack till er som hjälpt till att genomföra denna dag! Tack till er alla som på något sätt gjorde vår dag så underbar! Så bra så att den överträffade dikten, så bra så att den inte kunde bli bättre! Jag hade inte ens vågat tro att det skulle bli så roligt, trevligt, mysigt och häftigt! Jag är er innerligt tacksam och hoppas att jag kan hjälpa er någon gång, att ni hade roligt och att vi snart ses igen! Jag hoppas också att ni tog kort - vi vill ha alla vi kan få. Gärna i digital form. Vi var inte så bra på att ta kort själva!

Kram!

PS. Klara sa idag: "det är något som gör att det inte är helt perfekt idag... och det är att jag vet inte var mina hästar är som jag fick av Marianne på bröllopet..." Har någon sett dem?