flisas

Limpan var sur ikväll. Han fick sova en stund när vi km hem. Jag fick väcka honom. Han åt gröt. Massor. Sedan åt vi mat och badade, och sen var han sur... Han fick tag på K:s bil som han brukar älska (och som han tidigare idag hade gömt väl i sin egen garderob, vilket resulterade i att alla sprang runt och letade efter den), men blev förbannad och slängde iväg den. Sen tog han fjärrkontrollen och slängde iväg den, och så fort han fick tag på något kastade han det. Jag gav honom välling. Och la honom, - han somnade snabbt. Klara har tänkt mycket på mormor idag. Hon undrade hur gammal mormor var. Om inte änglarna kunde skicka ner henne. Hon pratade om när mormor och hon hittade ett skadat får i fårhagen. Hon tyckte att det hade varit en bättre id'e att alla dog samtidigt... Och ibland undrar jag om det inte hade varit det - mitt liv hade i alla fall varit så mycket enklare... Usch varför är det så jobbigt? Varför kan jag inte acceptera? Varför kan jag inte förstå att jag Aldrig mer kommer att få träffa henne eller prata med henne? Varför kan jag inte vara glad i hela mitt hjärtat längre? Hur lång tid ska det ta? Varför rinner meningslösa tårar - jag får ju inte tillbaka henne hur många tårar som än rinner... Varför påminns jag Hela tiden om att hon inte finns? Hon hade till exempel varit på Klaras ridskola idag om hon hade funnits - det vet jag. Hon hade hämtat barnen imorgon på dagis - hon hade hämtat dem varje måndag och onsdag så att dagisdagarna inte hade blivit så långa för dem...

Nu ska jag koka en kopp te och slå mig ner framför svt:s nya serie som börjar ikväll. Få se om det är något att ha...