flisas

I morse var en sådan morgon när det krabbar. När Linus inte vill stiga upp. När Linus inte vill ta på sig kläder. När Linus inte vill gå på dagis. När det första han säger är "inte dagis, oxå jobba". En morgon då han vägrar gå in på dagis. Och jag blir alldeles sett innan jag väl har fått in sitt älskade barn, med mer eller mindre våld, bilar och kläder på dagis. Och lyckats få upp den tunga innedörren, som hann slå igen en gång innan vi äntligen var inne... id det laget var jag både arg och ledsen - mest det senare... Dagispersonalen frågade vad jag tyckte att de ska göra - jag vet inte. De påpekade att han tycker om dagis, att han är glad på dagis, att det snabbt går över... Och det gör det nog. Jag tror dem, han är alltid glad när vi kommer och hämtar honom. Och ibland vill han inte gå hem. Men det går inte snabbt. Det börjar hemma, håller på en halvtimme tills vi kommer till dagis - och då är mitt humör påverkat. Jag känner mig som en svikare, jag vill så gärna att han ska vara glad och trygg. Han är trött på morgonen. Kanske beror hans humör på att hans sömnrytm rubbas. Kanske känner han sig inte trygg. Kanske finns det en anledning som vi inte känner till. Kanske, och med största sannolikhet, hade det varit enklare om vi kunde resonera med honom, om han kunde förklara och beskriva vad han känner. Vi vet att han har varit en glad och nöjd kille hela sommaren. Jag grät när jag mötte Ulice utanför dagis, jag grät när jag åkte till jobbet. Torkade tårarna. Men bröt ihop när en snäll kollega frågade hur det var. Jag ringde BVC - bad tanten ta reda på hur långt remissen till utredningen har kommit, och hon lovade undersöka det. Finns det något som vi kan göra för att underlätta för honom? Jag har försökt prata med honom ikväll, förbereda honom inför dagisdagen imorgon, och Anders och han hade tagit fram kläder som han ska ha imorgon. Imorgon är en ny dag. Imorgon tar vi nya tag. Idag orkade jag inte hela vägen.
Ikväll har jag varit och ridit en unghäst som heter Carl. Och när jag kom hem gick jag en runda med hundarna och tränande lydnad med Stimma - det gick bra, det var bara i skallets tystnad som hon gav ifrån sig ljud.
Nu är det skönt att sitta i soffan! Och det komemr bli skönt att gå och lägga sig!