31/5; mors dag

Gick förbi kyrkogården idag, men hade tre barn (Linus, Klara och Agnes) och en hund med mig - påväg från badet (jag baren har faktiskt badat i sjön idag id två tillfällen) - kastade en blick upp mot mammas grav, men gick förbi. Orkade inte vara dotter till en död mamma idag. Vill åka till min mamma. Tala om för henne hur mycket jag älskar henne. Ge henne min kärlek. Bjuda henne på god mat och kaffe. Sitta i solen och skratta... Gick förbi. Önskade att mycket hade varit annorlunda. Önskade att min mamma lever. Min mamma var min bästa mamma. Min mamma gav mer kärlek än vad de flesta gör. Min mamma finns med mig - varje dag. I mina handlingar. I mina tankar. Hon har påverkat mig, lärt mig. Det spelar ingen roll om jag gick förbi hennes plats idag - hon lever inte, men hon finns med mig. I mitt hjärta. Min mamma är en ängel - den finaste... min finaste...
Jag lever. jag lever för mina barn. Jag har levt med mina barn idag. Varit med dem. Anders var först på klubbens utställning och hjälpte till och sedan var han på jobbet. Jag fick en fin handplockade blomma av Klara, och sedan kom Anders hem med en finfin bomma att ställa på trappen och ett par trisslotter - som tyvärr inte bar på vinst. Ikväll grillade vi.
Att vara mamma är underbart. Att älska sina barn. Att bli älskad. Villkorslöst. Men det är klart att det är förknippat med stort ansvar, en liten oro. Att räcka till - eller inte räcka till... Att finnas. Alltid. Även när man helst skulle vilja vara för sig själv. Sticka huvet i sanden och vakna en annan dag. Men det är de som får mig att vilja vakna. Vilja leva. För någon annan. Det finns nog ingen annan än sina barn som man skulle pussa på munnen strax efter att de kräkt, eller låta dem ligga i sängen trots att man vet att snart kommer det en ny spya... Det finns nog inget som är mer fascinerande än ett litet barn - sitt eget barn. Sina egna gener. Arvsanlag. Rakt nedstigande led... Man är sina barns bästa mamma... - även de dagar när man känner sig som en dålig mamma.
Gårdagen började i skogen med ett sökpass, ett spårupptag, uppletande och fika. På eftermiddagen fikade vi hos grannarna - nu har Annie fått vattkoppor, men det är vi inte rädda för! Och fortsatte sedan till Henke för att fira Mamma Margareta, innan vi åkte till Helen och Ulf och fick gott grillat. H och jag tog en skön prommis. Ja en skön helg är slut - idag har varit underbart sommarväder. och det slog mig vad mycket jag älskar årstiderna. Det är inte så mycket som går upp mot en kopp te i soffan under filten en mörk, regnig höstdag, eller sitta ute i solen en fin, men kall vinterdag med en kopp kaffe i handen, och de underbart varma soliga sommardagarna eller vårdagarna är ju inte fy skam de heller! Njut. Lev. Älska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback