flisas

Anders spelar innebandy. Jag har städat, och om en kvart är jag i stallet. Ännu en jobbvecka avklarad, en vecka närmare Thailand.
Igår ringde psykologen. Berättade vad som händer nu - ett sjukgymnastbesök inbokat och en specialpedagog ska komma till dagis (han härmar, han för inte leken framåt, hur kan man hjälpa fråknarna att hjälpa honom - hämmar han andra barn lek? Det vill inte jag bidra till. Då får vi hitta en annan lösning "Åh det var inte så jag menade - han är visst bra för andra barn - ni ska inte ta honom ifrån sitt dagis..." Jag bröt ihop. Grät som ett litet barn. Hon försökte förklara. Mina kollegor, underbara kollegor tröstade mig, pratade med mig. Men just nu kan jag inte vila i tanken - just nu får min själ ingen ro. Nu känns det tufft.)- tyvärr blir det inte förrän i slutet av januari (nu måste jag återigen vara psykolog, nu kan jag inte vila i att bara vara mamma). Och så måste en utredning göras - för att kanske bli berättigad språkis.
Nu hinner jag inte skriva mer. Ska till stallet - samla energi! Anders kom just hem - det hade gått bra, så det blir en förlängning ikväll.