det som påverkat mig mest...

...denna helgen är nog det som jag glömt skriva. I fredags fick vår älskade AronÅkeBoJon somna in. Han blev 18 år. Han var väldigt speciell - när han var liten övergavs han av sin mamma i stallet och kom till oss, väldigt liten och rädd. Hon sov i chipspåsar, ställde sig på telefonen, låg alltid på mitt skrivbord när jag pluggade, suttade i mitt hår... Och många är vi som minns hur vår Aron fick alla sina andra namn - han försvann när vi skulle hem från Ekö en gång. När vi hade åkt båt och skulle in i bilen smet han från buren, och vågade inte komma fram, Mamma och jag åkte ner dagen efter, men han kom inte fram, vi hörde honom, men fick åka hem utan honom ännu en gång. Dagen efter det åka mamma och Monica ner - och då kom han fram. Välbehållen - men under tiden hade Humpe hitta på namn till en ny katt - Aron fick alla...
Vi sörjer honom. men han fick ett värdigt slut. Somnade lugnt och stilla med Marianne nära sig. Han var uttorkade eftersom hans njurar plötsligt hade slutat fungera. Vi tänder ljus. Minns. Saknar. Precis som lille Eltons (de var han som jag skrev om för ett par dagar sedan) familj gör - Elton somnade igår. Alldeles för tidigt, men efter lång tids kämpande.

Kommentarer
Postat av: Lina

Vad sorgligt, det är så länge han varit med, minns mycket väl när han försvann, jobbade på Statt då om du minns och detta var ju långt innan mobil och sms riden som vi lever i nu. Kram

2009-10-25 @ 20:07:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback