flisas

Äntligen dagen som vi längtat efter, men det var med blandade känslor vi gick mot UL:et. Vi vet varför man gör det, att man inte alltid får se det man vill se. Vi fick titta länge. Bebben ville inte riktigt visa upp sitt hjärta från den perfekta vinkeln, vilket gjorde att vi fick titta extra länge. Och till slut höll jag nästan på att bli lite nervös, men hon försäkrade oss om att det såg bra ut. Och vi fick med oss 4 bilder hem. Det är väldigt speciellt att få se sitt barn för första gången. Jag kunde inte slita blicken från skärmen. Kunde inte få nog av synen av Vårt Barn. Vårt barn som vinklade. Sprattlade. Pussade.
Farmor och farfar har passat barnen eftersom dagis var stängt idag - och bakat pepparkakor, lussekatter samt knäck idag. Jag gjorde landslagskockens tryffel igår - dock utan konjak, och de kan jag verkligen rekommendera. Tack snälla för hjälpen idag.
Det är en hektisk vecka, med prov och betygsättning, samtal och lektioner. Luciafirande, som vi klassföräldrar ska hålla i. Träningar. Lite sliten kropp, som i kväll var lite för yr för att kännas okej.
Men så ser jag bilden av alla våra fina barn, och njuter i känslan. Ler.