flisas

Igår fick vi jullov. Igår tog mina krafter slut. Jag sov dåligt - kanske berodde det på hostan, kanske berodde det på julen - men "måsten", samveten, hopp om glädje, om saknaden... - kanske berodde det på tumultet som utbröt mellan en förälder och en elev dagen innan... Jag vet inte, jag bara vet att när klockan var nio fanns det inga krafter kvar. Vare sig jag ville eller inte. Vi firade jul med Humpes familj, pappa och Marianne samt mormor. Jag orkade vare sig vara glad eller social. Jag kände mest att jag var så trött att jag höll på att gå sönder och kände hur tårarna brände... Då hade jag haft julshow i skolan, sagt god jul till mina elever - till några som jag vet kommer ha en fin jul, till andra som jag vet inte kommer ha det bra, till en som kommer ihåg en annan jul när polisen hämtade pappan och satte barnen på ett "hem"... Sedan fick vi julmacka och avslutade lite jobb, innan jag åkte ner till stan och fixade lite innan det var dags för läkarbesök.
Det är inte alla som får blodtryckshöjande medicin vid jul... Och ett hot, eller löfte, om sjukskrivning om det fortsätter så här...
Idag väntar mest en dag med vila. Humpe och Malin har varit här och ätit frukost. Nu skulle de vidare. Hälften av vår jul är avklarad. Andas. Hämta krafter. Jag vet att den återkommer. Idag är jag redan piggare än igår. Jag märker att jag har svårt att fullfölja saker - jag börjar och glömmer vart jag är påväg. Stannar i tanken. Jag vill ju inte vara en trött mamma, som knappt orkar skratta och prata, som barnen får tassa på tå för att hon blir så sur när orken tar slut. Det finns hopp, det finns oändlig glädje.
Nu hoppas jag att ni får ha en skön helg, njuta av era kära och äta god mat.