flisas

Trött. Ledsen. Det var länge sedan jag ägnade så många tankar åt jobbet kvällstid, som jag har gjort ikväll. Trots att det är just ikväll jag inte borde göra det. Den kvällen då jag har ett långt sommarlov framför mig. Det var länge sedan, om jag någonsin gjort det som nu, som jag har känt mig så utanför och betydelselös på jobbet. Det jag säger, tycker och vill är inte viktigt. De ber om mina åsikter, men lyssnar inte på dem. Det rektorerna säger är att konferenser inte är viktiga. Varför har vi de då? Det enda jag bad om var att få vara ledig en dag i veckan, och att den dagen inte var en konferensdag (trots att jag såklart helst vill vara ledig en konferensdag eftersom konferenser inte är så roliga och tyvärr inte alltid så givande) - det jag får på schemat är såklart ledigt en konferensdag. För mig är trots allt konferenserna viktiga, framför allt för elevernas skull, för att få tid för att samarbeta och för pedagogiska samtal - i synnerhet när jag är med i ett nytt lag, för att räknas, för att bli en del av det nya laget (som jag heller inte vill tillhöra...). Jag har fått flytta runt en hel del de sex åren jag har varit på TC, och nu hade jag förlikat mig med att göra det igen, även om jag inte vill, så har jag lovat mig själv att göra det bästa av situationen, för jag vinner ingenting på att vara bitter. Men nu blev det ett nytt tillfälle när jag förstår hur lite mina synpunkter, mina tankar och mina känslor betyder - och jag bröt ihop på jobbet. Pratade med chefen, som ber om mina åsikter - men som varken återkopplar, förklarar eller ger respons på det jag säger. Be inte om mina synpunkter då. När det ändå inte går att göra något åt det...
Svårt att njuta. Är så trött. Saknar redan kollegor som ska sluta. Saknar redan hur det var. Vilka vi var. Hur roligt vi hade. Den sista terminen har varit en av de tråkigaste, om inte den tråkigaste. Vill inte mer. Vill bort. Sova. Vakna. I en annan situation. I värld som jag kan påverka. Och vara glad i.
Måste glömma detta nu. Ta sommarlov. Bita ihop. Bryta ihop och komma tillbaka, starkare och gladare. nu. Nu NU.