flisas

Imorgon är det min födelsedag... snälla ge mig:
- styrka (vi var hos psykologen idag, som bröt ihop och började gråta, hon kände väl att hon ahde brustit, hon vet inte vad hon ska göra. Språkförskola verkar inte vara rätt alternativ längre - alltså har vårt mål (vilket mål?) ändrats, kanske ska han till rehabiliteringen?, borde han inte få hjälp? inte fler utredningar?, men de kan ju inte säga vad som är problmetet, alltså kan de inte hjälpa honom?! Tillslut bestämde vi att hon ska träffa honom igen - för kanske kan hon se en förändring? en utveckling? bedöma honom? Troligtvis hamnar vi återigen på ett nytt ställe, börja om... Det gör mig så förvirrad. Så ledsen. Så frustrerad. Så ensam.
- en hållbar kropp (just nu krabbar mitt högerknä som jag har oprerat två gånger, tror att både menisken på in- och utsidan är skadad? och vänsterknät, samt axeln som hoppar typ 10 gånger per natt och jag lägger mig på "fel" sida...)
- en utbyggnad - eller åtminstone ett nytt golv i vardagsrummet, köket och hallen...

Kanske borde jag åka hem. Fokusera på något annat. Andas. Leva. Gå en långpromenad i solen. För att orka. Vill mest gråta nu. Men jag sitter på jobbet. Jag ska strax spricka upp i ett leende, ha tre lektioner. Ikväll är det kvällsgympa för Linus. Jag orkar. Jag lever. Jag andas. Jag går vidare. Vi arbetar på. Vi gör så gott vi kan.