flisas

Tänk vad mycket pappor betyder! Idag är det deras dag! Jag har en väldigt snäll pappa. Nog snällare än de flesta. Men hans sätt att visa det var inte alltid lätt att förstå sig på. Han jobbade mycket, och stundtals köpte han nog vår kärlek - dövade sitt samvete. Men Alltid ställer han upp, och har alltid gjort. Mina barn har en underbar pappa. Rolig. Snäll. Omtänksam. Och om allt går bra kommer ännu ett litet barn få oss som föräldrar. I maj... Nu sakta vågar vi inte bara hoppas, utan också tro att det kommer gå vägen. På onsdag ska jag få lyssna på det lilla hjärtat. Och om mindre än en månad är det dags för UL. Nu är Anders på hockey för att fortsätta med tennis. Innan dess har han bytt däck, dammsugit och lämnat massa saker på återvinningsstationen. Jag och barnen har varit och tittat på hästhoppning, men eftermiddagen har varit slö. K har lite feber och är trött.
Igår var vi och hälsade på Eric, Sandra och lilla Elin. Underbart. En liten trött varelse som var nöjd med att vandra från famn till famn och bli pussad. Jag önskar att jag minns mer från tiden när mina små var riktigt små. Vad jag tänkte. Vad jag kände. Jag tror att det finns anteckningar från den tiden. Någonstans. En vacker dag kanske jag letar upp dem... Man kom hem från BB. Vi åkte ut i skogen. Tränade hundarna. Klara skrek på kvällarna - hur gick tankarna då? Hur länge skrek hon? Hon snuttade och tog napp. Hur trött var jag? Linus sov mest. Mycket. Han ville inte ha napp. I början är det ett slags låtsasliv, som visar sig vara det Riktiga Livet. Vårt Liv.