9/11; tisdag

Även om det går riktigt bra att vara ledig - så gick det bra att jobba oxå. En dag närmare jullovet...
Igår var Linus och jag hops talpedagogen - han kan många ord, men uttalet är ju inte korrekt. Så nu träffar vi henne om två veckor igen, och så ska vi får lite övningar.
Ikväll var vi på gympa. Tre barn - Linus favoriter - sprang och höll varandra i handen. Han ville oxå vara med, såklart. Men de uttryckte med hela sin kropp och all tydlighet att de inte ville hålla hans hand. Han provade i ena änden, och sen i andra... Jag såg det. Kände det. Och gick fram till dem och sa att det inte var snällt att inte låta alla vara med. Jag gör det när jag ser mitt barn få stå utanför, jag hade gjort det om det var ett annat barn som inte fick vara med. Han kämpade med gråten. Han bad mig säga till dem. Jag kämpade med gråten. Det gör ont i mammahjärtat. Utanförskap. Utfrusen. Ensam. En gång... Tillslut släppte tjejen som stod i mitten in honom och höll honom i handen. Han sken upp. Handen som kramade mitt hjärta släppte lite, men en tagg finns kvar... Jag vet att barn inte alltid är snälla. Alla barn. Mina barn. Men det är vi vuxna som har ett ansvar att agera och tala om när det blir fel. Jag läste en text av Hanna Hedlund:
"Du kommer resa dej och gå, kommer lära dig mitt namn, det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt, och åskan kommer gå. Men jag ska gnugga dig varm och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej.varm, och jag ska viska ditt namn,du ska somna i min famn.Vi kommer älska dej då. Du kommer smälla i dörrar, och skrika: ”jag hatar dej. Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar.
Vi kommer älska dej då.
Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu. Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu? För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha. Du kommer vända dej bort, du kommer be oss att gå.
Och vi, vi kommer älska dej då.
Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag. Hittar nån annastans att bo, det är tyst,ditt rum står tomt. Vi ställer in nåt gammalt skräp, och blir sittande en stund och tänker tillbaks.
Vi kommer älska dej då.
Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dej på plats. Och dom som vill tala om att du är ingenting värd. Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dom har fel. Du kommer inte höra på. Du kommer vända dej och gå .Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går. Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får. Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få när vi ser dej med dom små.
Vi kommer älska dej då.
Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött. Då tar du dej tid, kommer över nån söndag med en flaska vin. Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på och sen äter vi en bit.
Vi kommer älska dej då.
Jag lägger handen mot din kind. Mina läppar mot din panna. Och jag viskar några ord som du inte kan förstå. Men som ska skydda dej ändå.

Kommentarer
Postat av: farmor

hej! vilken tur att Linus har en mamma som bryr sig!det gör så ont i mitt farmorshjärta.vi älskar Er!! kramar farmor & farfar

2010-11-10 @ 21:27:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback