flisas

Egentid. Soltid. Ledighet. Men ändå rastlöshet. Jag är dålig på att var ledig - åtminstone i början... Och jag vet ju att jag snart kommer behöver den vilan jag har sparat ihop. Ändå... jag sätter mig ner. Njuter. För att i nästa stund hoppa upp och fixa något. Sätter mig igen. Tänker. Funderar. och snart springer jag igen... Och så blir jag hungrig. Jag kan inte äta mycket, men jag blir hungrig. Nu har jag ätit ett par mackor och en kaffedrink med glass. å morgonen var jag med K i stallet - de red ut och mammorna fick inte följa med. Det var en nöjd och glad Klara som kom tillbaka! När vi kom hem, blev det en snabb fika på trappan innan Anders tog barnen och åkte till stan, lite inhandling inför kvällen då fina vännerna, Helen och Ulf, kommer och simskola. "Stanna hemma, vila dig, var lite för dig själv..." Anders minns nog mitt utbrott igår kväll. När Linus inte ville tvätta sig, och vårt fredagsmys och familjefriden snabbt byttes mot tårar, hårda ord och en känsla av vilja ge sig av - vara ensam, leva ett annat liv. Men som alltid - så går mina känslor snabbt åt alla håll, och jag blev snart glad och tacksam för just det Liv jag lever Här. Men i mig finns en tagg för att jag inte kunde kontrollera mina ord, och en förunderlig känsla av hur skönt det kan vara att stampa hårt i trappan och slå igen en dörr (det brukar jag inte göra...) - mycket bottnar i att jag har stått tillbaka och inte gjort mina egna små utflykter och upptåg på länge nu, lite sömnbrist pga av magen som står rakt ut och därför hänger i luften när jag ligger på sidan, fingrar som hoppar ur led och fogproblem samt någon slags rädsla för att jag inte kommer räcka till.... Samtidigt som jag längtar - oerhört mycket nu. Jag vill se vem som finns i magen - vem som får mitt humör att löpa amok och vem som kommer stjäla ytterligare en bit av mitt hjärta och som jag kommer vilja dö för...
Imorgon har jag lovat att vi kunde köra Stimma på en domarexamination - men idag är hon halt. Hoppas att det är tillfälligt. Det är inte roligt med halta hundar, och hon brukar aldrig vara halt...