flisas

Sommardagarna har gått. Sommarlovet - som låg långt och härligt framför oss alldeles nyss - ligger nu bakom oss. I mitt liv har det aldrig funnits något annat än sommarlov - aldrig semester. Vi lärare växer nog aldrig ifrån det. Och i år blev det ju liksom inte sommarlov heller på allvar - i år var det mammaledighet, som gick vidare i sommarledighet och vidare i mammaledighet - verkligheten har skjutits lite framför mig. Och jag kan sitta här och blogga och dricka kaffe efter en skogspromenad med svampplockning trots att klockan har ringt in. Jag försöker att njuta och ta dagen som den kommer inte bara väntar på något annat - jag försöker skjuta undan AlfonsÅbergskänslan "skaBara" - och istället vara i nuet. Snart nog är mammeldigheten över, en besvikelse kommer infinna sig... Sommaren gick ju så snabbt. Svenssonlivets vedmödor tar lätt över och den härliga känslan av livsbejakande, sprudlande och naiv oändlighet får ofta stå tillbaka. "En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut, en gång." (Karin Boye) Barndomens rum att leva. Rum att andas och känna lungorna fyllas av frihet. Dagar av: hav, grillning, båtliv och glada människor i 70-talsrätta byxor av velour med hög linning. En himmel utan ett enda moln. Jag vill återerövra barndomens heliga hemlighet.