flisas

Idag spelar jag Uffe. Idag har Anders och jag varit tillsammans i 17 år. Halva mitt liv. Nästan hela. Och ändå - så nytt... Idag är det inte som det var för 17 år sedan. Idag har vi tre hundar, tre barn, vi har rest runt halva jorden, vi har gift oss, vi har älskat - men aldrig tvivlat. Kärleken förde oss samman...

Solen står högt över fälten
Vinden går lojt genom säden
Värmen vilar och väntar
Det susar oss över i träden

Idag är det bara du och jag
Idag är det bara vi två
Du är min
Och jag är din
Och kärleken förde oss samman...

Vi gick ofta genom natten - de där nätterna på gymnasiet. Sjöng Uffe...

Handen på höften som i alla tider och
som alltid vill jag ha dej.
Handen på höften och håret som en
flagga på ditt kvinnoskepp.
Jag vill ha dej!
Får jag komma ombord, jag måste närmare,
det här rummet är som oceanen.
Det där tunna tyget över höfterna.
Jag måste ut och hämta luft på altanen,
och jag sa:

Oh la la Jag vill ha dej!!!

Jag vill ha dej trots allt.
Jag vill ha dej ändå.
Jag vill ha dej utan sans.
Jag vill ha dej just nu,
utan väntetid,
utan förklaringar och helst utan dans...

Vi har funnits där, genom vått och torrt. Lärt om livet tillsammans. Det har inte alltid varit lätt, men egentligen aldrig svårt. Vi har varandra. Trygga i det.

Låt inte dom djävlarna ta dej!
Dom som talat vitt och brett om en enda väg
Dom skriker framåt och hugger din fot
så att senan går av i ditt steg
Det kan hända så mycket på bara några år
Du kan tappa den där blicken som är så klar
Tappa dina drömmar, tappa alla svar
tappa allt du har

Han är så fin. Den bästa. Min trygghet. Min älskling. Så sällsamt vacker.

Min älskling är så sällsamt vacker
som om hon skapats
av en lycklig gud
Hon håller facklan högt i natten
tills lågorna bränner hud

Min älsklings ögon får mej att gråta
för jag kan aldrig
komma där innanför
Hon dyker djupt ner i sin gåta
och lämnar mej utanför

Min älskling är mina ord och sånger
Hon vet att jag dör
om jag inte kan skriva och sjunga
och dämpa min ånger
och dikta att jag är man

Min älskling går till sina vänner
och glömmer allt som jag har sagt
om vad jag vill
och om vad jag känner
Hon bor i en annan trakt

Min älskling vill
att jag bränner skeppen
men frågar sen var båtarna är
Jag står där och biter blod i läppen
men min älskling hon är kär

Min älskling,
din vänliga gud är en gåta
och min gud han river
min blick med rasp
Det blommar hos dej
och barnen leker
Hos mej dör allting i en hast

En natt minns jag speciellt - vi gick mot öster, vi sjöng... Skyll på stjärnorna...

Hon tog min hand och sa:
Din livslinje är av
Jag sa: Jag vet
Jag ser stormar över piskat hav
Utan barmhärtighet
Jag gich därifrån
Och tog en drink i en bar
Och såg dom komma par om par.

Strax efter tolv
Var jag trött på allt
Och ville gå
Jag kände hennes hand
Runt min arm
Hon sa: Nå?
Vill du stanna här?
Jag har min bil
Vi åkte uppåt kusten
Satt tysta flera mil.

Sen sa hon:
Skyll på stjärnorna
Skyll inte på mej
Skyll på stjärnorna
Som vakar över dej
Skyll dej själv
Som lever dessa underliga dar
Skyll på stjärnorna
Så stannar jag kvar.

Vi gjorde upp en eld
Nere vid bryggan
Natten tyst och sval
Lanternor långt därute
Hon bredde ut sin sjal
Runtom våra axlar
Upp i skogen skrek en räv
Hon sa: Du vet ändå hur det är
Vill du leva så lev.

Skyll på stjärnorna...
 
Skyll på stjärnorna...

Älskade vän - 17 år, lång tid. halva livet. Men inte tillräckligt länge. Jag hoppas att det blir många fler! Tack för de här åren.
Mycket är sig likt - men mycket har förändrats. Idag tänker jag inte bara på kärlek, jag hoppas fortfarande på evig kärlek -
men idag hoppas jag även att dammsugaren ska börja fungera igen. Den la av. Inte riktigt samma tankar som för 17 år 
sedan... Redan då vågade jag tänka framåt, kände känslan av att det var Vi. En härlig känsla.