flisas

Den tysta gråten, när tårarna tränger fram och brottas med känslorna. Säkert bidrog den meningslösa dispyten med Linus strax innan läggdags, habiliteringsbesöket (som i och för sig var bra, men det tar på krafterna - de här besöken på öron, ögon, logoped, arbetsterapeut... att försöka få rätsida, försöka förstå, försöka hjälpa och stötta, se det som finns och inte göra det svårare än vad det är) och det ändlösa matandet på nätterna (jag vet att jag kommer sakna det när barnen blir stora, att inte vara behövd på samma sätt, den lilla munnen som söker sig mot bröstet, de små fingrarna kloandes mot min kropp, den knubbiga kroppen tätt mot min) - att aldrig få vakna av sig själv. Några ord, en natt med En amning strax efter fyra och en tidig långtur på fina Estrella och tre andra hästar med goa ryttare, en ridlektion för Klara, en mysig eftermiddag hemma - så är jag bara tacksam, glad och hyfsat utvilad.
Anders spelar innebandymatch - de stora barnen och grannbarnen följde med, Sigge sover. Ikväll kommer grannarna. Imorgon väntar tennis och stallfix. Regnet öser ner. Glöggen ska värmas. Efter regn - kommer solsken. Tänd ett ljus och låt det brinna - låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu - men det blir ljusare igen...