13/2; söndag
Sol ute, och snart sol inne i form av solsidan. Sol i sinne. Sol i hjärtat. Så underbar är dagen när allt som vackrast är, när stunderna av lycka strålar likt stjärnhimlen så klar... En härlig känsla när vi fångar dagen och får vara ute i den stärkande solen - när Linus Vill spela tennis först på morgonen i gympasalen och åka skridskor - ramlar och tar sig snabbt upp igen. När Klara är solig och hittar på saker. Jag gick en runda en stund medan de andra var i gympasalen - men dagen kunde slutat i tragedi... när Hiho plötsligt tappar orienteringen och inte kan se oss, utan byter riktning trots mina skrik och hundarnas skall så hör han inte oss. Utan tar sig förvirrat hem, över vägen (jag gick på isen) jag hörde en bil komma. Jag sprang, men insåg tidigt att jag aldrig kommer hinna ifatt honom. Jag bara väntar. Ser bilen sakta ner. Ser Hiho förvirrat titta sig omkring. Går sakta över vägen. Bilen står still. Och jag känner känslan av att bilföraren undrar varifrån denna hunden har rymt - kan inte ägarna hålla reda på hunden? Han går runt huset och letar efter oss, bort mot ladan, och ser oss sedan komma över isen. Solen fortsätter skina. Det var inte en tillräckligt vacker dag för att dö... Jag släpper in Kenzo och Hiho och tar bara med mig Stimma - kör ett uppletande och lite lydnad, innan jag går in i gympasalen. Spelar några bollar tennis - bara för att jag vill, bara för att bevisa... Men det gör så ont. Jag har verkligen fruktansvärt ont i blygdbenet, ner i högerlåret... Direkt efter tennisträningen blir det skridskor och korv på isen. Fika i solen. Och sedan ett bad med Linus. Nu är de ute igen och åker skridskor, jag lagar mat - och sitter vid datorn...
Nu är det en vecka till sportlovet. Vi ska hinna mycket innan det, och jag känner att lovet ska vara rättså oplanerat - vi ska ta dagarna som de kommer. Träffa vänner och BaraVara. Jag lånar några ord från en rektor: "Att vara lärare påminner starkt om att åka berg och dalbana. Sådant har nog alltid läraryrket varit i modern tid - med en arbetsvecka på 45,5 timmar och med ett och annat lov däremellen. Men jag påstår att berg och dalbanan har ändrats, från att en gång i tiden har varit "Cirkusexpressen" och via både "Super 8:an" och "Lisebergsbanan" nu vara som "Balder".
Direkt vid skolstart går det lite segt uppför, men när det väl sätter fart så går det så fort att man nätt och jämt hinner fatta vad som händer. Att ha lektioner och jobba med en klass är på normal "Cirkusexpress-nivå". Men de ökade kraven dokumenation såsom IUP, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram mm, kraven på individualisering och ökad ifrågasättande från alla möjliga håll - gör att topparna är mycket högre än förr, liksom farten utför (90km/h på Balder). I Balder utsätts man för negativ g-kraft 10 gånger, det innebär att man skulle ha flugit ur om man inte hade haft bältet på sig. I längden finns det risk att alla lärare inte har bälten som håller för att åka Balder om och om igen. Det är därför viktigt att vända och vrida på lärarnas uppdrag och tjänster för att se hur vi kan följa samhällsutveckling och möte de krav som ställs på oss i skolan - utan att riskera att lärarna lättar och flyger ur."
Nu är det en vecka till sportlovet. Vi ska hinna mycket innan det, och jag känner att lovet ska vara rättså oplanerat - vi ska ta dagarna som de kommer. Träffa vänner och BaraVara. Jag lånar några ord från en rektor: "Att vara lärare påminner starkt om att åka berg och dalbana. Sådant har nog alltid läraryrket varit i modern tid - med en arbetsvecka på 45,5 timmar och med ett och annat lov däremellen. Men jag påstår att berg och dalbanan har ändrats, från att en gång i tiden har varit "Cirkusexpressen" och via både "Super 8:an" och "Lisebergsbanan" nu vara som "Balder".
Direkt vid skolstart går det lite segt uppför, men när det väl sätter fart så går det så fort att man nätt och jämt hinner fatta vad som händer. Att ha lektioner och jobba med en klass är på normal "Cirkusexpress-nivå". Men de ökade kraven dokumenation såsom IUP, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram mm, kraven på individualisering och ökad ifrågasättande från alla möjliga håll - gör att topparna är mycket högre än förr, liksom farten utför (90km/h på Balder). I Balder utsätts man för negativ g-kraft 10 gånger, det innebär att man skulle ha flugit ur om man inte hade haft bältet på sig. I längden finns det risk att alla lärare inte har bälten som håller för att åka Balder om och om igen. Det är därför viktigt att vända och vrida på lärarnas uppdrag och tjänster för att se hur vi kan följa samhällsutveckling och möte de krav som ställs på oss i skolan - utan att riskera att lärarna lättar och flyger ur."
Kommentarer
Trackback