flisas

Igår var vi laddade för dop. Dop för finaste Elin. Vårt gudbarn. Och vi klarade det. Det verkade som om K började bli bättre. Hon hade ingen feber. och vi hade en fin eftermiddag - med goa vänner, god mat och en fin stund i kyrkan. Där jag tror att de flesta både skrattade och fick torka en liten tår. Skratt och gråt går hand i hand - glädje och sorg... Som Uno sjunger: "Du kommer snart att förstå vilken märklig värld vi lever i, att glädje och sorg går hand i hand, och att vi en dag ska skiljas åt. Du är så välkommen hit, hem till vårt palats. Till denna värld som är vår, som jag ska försöka få dig att älska så mycket som det går... Dagen, den kommer snart, och jag längtar så efter dig nu! Livet har sin gång, i många, många år här till. Du är min längtan. Du är min längtan. Idag har jag hör ditt lilla hjärta slå. Som en liten sol skiner du för mig." Jag stod framme i kyrkan med Elin på armen, Linus som stollade runt (gick upp i predikstolen och kikade runt), och jag kände bebben sparka. Jag längtar...
Men idag gör det bara ont. Linus är inte pigg idag. Och det gör ont i hela mig när inte barnen mår bra. Han ville åka med pappa hem en stund, de ringde och bjöd senare på våfflor, men Linus ville inte ha (då är han dålig - han fullkomligt Älskar våfflor), och han somnade på hans soffa. Sedan har han sovit typ resten av dagen. Vi har slipat fönsterbrädor, en stund fick vi hjälp av pappa, och så dammsög jag. Det skulle jag inte gjort - nu har jag så ont i ryggen, som jag inte ens minns att jag har haft någon gång (fast jag Vet ju att jag har haft det...). Jag har mycket sammandragningar ikväll också. Klara är fortfarande inte helt pigg, hostig men inte så febrig. Hon får troligtvis stanna hemma imorgon oxå. Anders och Eric åkte en sväng skridskor med hundarna. Anders skulle busa med Kenzo - men trillade själv och fick ont i ett knä (inte så ont att han inte är iväg och spelar tennis, men det är rejält blått). Kenzo haltar - det gör han alltid efter att ha fått springa. Men han fullkomligt Älskar det! Och det gör så ont i mig - i min rygg, men även i hjärtat när min familj har ont. Vi hade sett fram mot ett sjukt härligt lov - men det blev mest sjukt...
Och som Marie sjunger: "Tro, jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid Så ljus som friheten känna tro igen"