flisas

Ja, jag är ledig. Ja, jag är lite begränsad i vad som kan hända... Så nu sitter jag här, efter blåbärspaj och bad med Limpan och förundras över två saker... Det ena är att folk kommenterar hur stor magen är... I början när man är gravid så putar man lite extra, vill att det ska synas och strama lite under tröjan och så försöker man övertyga folk att det visst syns - sedan tycker folk en massa... Den ena säger att man är liten, men den andra, de flesta, säger att "oj vad stor du är", "är du säker på att det inte är tvillingar", och så hör man sig själv säga att "jag ligger precis på kurvan (och det är sant)" och "det beror på vilka kläder jag har på mig...". Och det andra som jag förundras över i dessa tider är hur folk ojar sig om vintern, och vill att det ska bli vår... Det är ju liksom inte ens mars. Det Är vinter. Och blir det vår nu, då kommer ju vintern komma tillbaka. Det är väl lika bra att det är vinter, tills våren kan göra entré på allvar, kan komma för att stanna?! Jag tycker att det är häftigt med årstider. Jag gillar mörkret, men kanske ännu mer ljuset. Jag kanske ska säga att jag Uppskattar ljuset Efter mörkret. Jag får mer gjort när det är ljusare, men att kura in sig och känna att det är helt okej att sitta under en filt och titta på TV när det är mörkt, känns oxå okej. Visst längtar jag oxå till att få se små snödroppar och krokus, tills jag kan gå ut utan att halka och lägga ett snöfritt spår - men till dess njuter jag gärna av att kunna gå över isen med hundarna, över vidderna, se solen gnistra i snön, höra vinden vina (även om det hade varit skönt med lite mer än 16 grader inomhus...) och drar ner mössan över öronen och stoppar fötterna i raggstrumpor och kurar i soffan. Framåt slutet av mars då lovar jag att jag oxå välkomnar våren med stora famnen!