flisas

Klasdagarna inleddes alltså i fredags med Perssons. Jag fick en stund med Elin.
Det är en ynnest att få hålla ett vackert litet, nytt människobarn i famnen. Följa det nya ansiktets drag och sömndruckna småfolksögon. Det är magi i varje litet finger, där naglarna knappt är större än huvuden på små knappnålar. Hennes familj är en av världens finaste, med stora hjärtan och med rättvisa meningar om livet. När man sitter med en liten i famnen, en sparkande bebbe i magen, en femåring vid sidan och en hund i knät finner man ett lugn och en respekt inför andra. Det enda som räknas - respekten för andra människor. Tilltro till livet. Och jag tänker ofta på det, att jag vill dra saker till sin spets, och inser att det är för att kunna göra en förändring i det som inte är bra. Förmågan att kunna insupa det faktiska i att kunna göra en liten förändring av något som kan ge ringar på vattnet; alla kan göra något. Gör vad ni vill, bara det är bra. Bra för er själva och bra för andra. För så enkelt vill jag tro att det kan vara. Att ta vara på det som finns här och nu, genom ett extra leende eller fina ord till varandra. Bara i det lilla att visa uppskattning. Så enkelt är det. Så enkla är de nyfödda... Pånyttfödd. Var rädda om varandra.