flisas

Vad långa morgnarna, dagarna, kvällarna och nätterna känns när man är gräsänka - enda till söndag... Att vara ensamstående är nog inget för mig... jag måste nog tänka på det när jag är sur, grinig och tråkig!
Jag har passat på att rida måndag, tisdag och onsdag - och söndagen är planen att jag ska snylta till mig lite barnvakt på ett eller annat sätt för att få mig en tur i sadeln. I tisdags satte jag mig på en blivande(!) stjärna - Ts. Vi var tre stycken som red. Igår såg jag hur Anna kom ca 100 meter på den blivande(?) stjärnan innan han ville trava, hon försökte säga till honom att han inte skulle trava, han satte sig på bakhasorna, halkade och gick runt - med Anna under sig... Det var läskigt att stå vid sidan och se det. Både Anna och TS blev halta - men ingen allvarligt skadad...
Lördagen tillbringade jag på distanstävling - Amigo/Yvonne och Agil/Natahalie 80km, Etra'l/Ester 40km CR - alla godkända! Bra jobbat. Om allt går enligt planen så blir min tävlingsdebut nästa lördag i Hökensås - på Esterella. Skräckblandad förtjusning - det som var så enkelt att säga att jag ville, känns lite mer läskigt ju närmare tävlingen vi kommer. Men kul ska det bli! För övrigt har Linus varit lite krasslig,. Och så har vi haft föräldrasamtal på habiliteringen - ett möte bland alla andra. Vad händer - egentligen? Vad kan man förvänta sig? Vad vill vi? Vad kan de? Nya mål. Nya dagar. Nya lättheter - och svårigheter. Jag har hittat en massa bra tips på nya appar som vi testar. Här och nu finns ingen större oro från vår sida - oron ligger mer i framtiden...?! En dag i taget. Carpe diem. Lev i nuet. Men jag längtar i alla fall till söndag när Anders åter kommer hem - han är i Norge för att jobba och för att segla till Danmark.