flisas

Hör ni det också? Hagelskuren av frågor? Om några timmar når det sitt crescendo i lekparker över hela Sverige, när klockan närmar sig 17.00 och det är dags att gå hem.

Ett beslut som redan är fattat, men som den moderna föräldern ändå vill bolla med sitt barn. Då låter det så här: ”Ska vi gå hem nu då Molly? Ska du hoppa ner från gungan? Ska vi ta och samla ihop dina saker? Vad säger du gumman, är du inte hungrig? Middagen är redan klar så ska vi ta och skynda oss?”

(Molly klamrar sig fast vid gungan).

”Men Molly, ska du släppa gungan? Kommer du med mig då?”

Föräldern lyfter till slut sitt vilt fäktande barn och börjar gå hemåt med nya frågor: ”Molly vad är det med dig? Kan du sluta sparka? Varför gör du så här?”

Förr hette det att barn ska synas men inte höras. Nu har pendeln slagit över åt andra hållet och föräldrarna drabbats av frågetourettes. Barnen tillfrågas om precis allting, oavsett vad det handlar om, oavsett hur gamla de är och (värst) oavsett om vi bryr oss om deras svar. I sin iver att involvera barnen förvandlas hela konversationer till ett enda staplande av frågor.

Blev det så mycket bättre?

När jag jobbade på McDonalds tillhörde det vardagen att bevittna barnbryt framför kassan: "Viggo, vill du ha Fanta, Sprite, Cola, juice (äpple eller apelsin?), mjölk, vanligt vatten eller mineralvatten att dricka? Och strips, äppelbitar, morötter eller sallad till hamburgaren?"

(Viggo bryter ihop och börjar gråta)

”Men Viggo! Varför gråter du?”

Missförstå mig rätt: Ingen vill ha tillbaka den gamla tidens ordergivning och i grund och botten är tanken att låta barnen vara med och bestämma så himla bra. Men något hände på vägen. Det finns ingen urskiljning mellan stort och smått, mellan sådant som en treåring kan överblicka och det som inte är förhandlingsbart. Man tror att man gör dem en tjänst men störtskuren av frågor gör inte barnen delaktiga, de drunknar!

Det är bara att gå till sig själv. Som vuxen och hyfsat välorienterad i tillvaron blir jag ändå förtvivlad av att utsättas för ett frågebatteri. Testa att köpa en macka på Subway, valvansinnets högborg: ”Hel eller halv macka? Varm eller kall? Ljust eller mörkt bröd? Mörkt, jaha råg eller fullkorn? Vilka fem tillbehör vill du ha? Och vilka ingredienser i salladen? Nej vi är inte klara ännu, du ska välja mellan tio fantastiska dressingar.

Slutligen, vill du uppgradera menyn med något av följande tillval: en cookie, ett äpple eller en påse chips? Hallå hallå? Vart tog du vägen? Hur mår du egentligen, varför ligger du på golvet?”

Subways hemsida är kanske det tydligaste tecknet på ett valgalet samhälle, en galenskap som sipprat ner till barnen. På deras hemsida finns en manual för hur man beställer - i sju olika steg.

Mitt tips är att ni läser den innan ni beställer, seriöst.

Kanske är det en åldersfråga. Kanske kommer nästa generation att bli så valvan att de kan glida ut från Subway med både rätt macka och förståndet i behåll. Men tills vidare tycker jag att barnen ska skonas från okynnesfrågor – och få behålla tron på att deras svar faktiskt betyder något."