11/12; tisdag
Jag är trött... Jag är snorig. Inte helt hundra. Men när lilleman skrek från 22 till 03 i natt - fick inte jag vara dålig, jag var tvungen att orka. Trösta. Bli skallad. Han skrek, med stängda ögon. Vred sig. Kom inte till ro. Något plågade honom - jag vet inte vad. Det är frustrerande att se sitt barn må dåligt - men inte kunna hjälpa. Att känna att inget hjälper. Att vilja ge upp - sätta ett par öronproppar i öronen, huvudet under täcket och sova. Men jag fortsatte att viska lugnande, klappa över ryggen, ge alvedon - finnas... Och tillslut kom han till ro.
Men mina tankar snurrade. På livets förgänglighet, på hur ord kan hamna snett fast de menar riktigt... "Det finns en mening med allt som händer..." "Om jag inte hade fått ett missfall - hade inte Linus funnits..." - vilket i så fall innebär att missfallet var meningsfullt? Ja, i efterhand, när man har facit, när vet hur det blev - då kanske man kan säga det. Att om inte ett barn dött - så hade inte ett annat barn funnits. En stor och märklig tanke... Livet är inte förutsägbart och utstakat - men när det blev som det blev är det ju meningen att vi ska leva tillsammans. Livet är ju på ett sätt ett lotteri. Från ägg och spermie... Vävar har vävts samman. Skapat liv. Vi skapar vår egen mening. Utifrån det som händer... Krossade livsdrömmar - skärvorna får klistras ihop på ett annat sätt, i ett annat mönster. Vi får skapa nya helheter - nya livspussel. Livet skapar mig. Ändrar mig. Formar mig. Jag blir som jag är genom livet. Alla val har en mening - större eller mindre. Det är inte många gånger någon dör för att någon annan ska få leva - det finns sådana exempel. Men om man tar min mamma som exempel - hon dog ju inte för att någon annan skulle få leva. Att hon dog var ju till synes helt meningslöst. Onödigt. Men efteråt har varken hennes liv eller död varit utan mening. Döden lär oss saker om oss själva - vare sig det är ett litet foster i magen eller en mamma som dör. Jag ändrades. Omformades. Och jag vet inte hur jag hade varit utan de erfarenheterna. Kanske blev jag en bättre person? Kanske har jag lättare att inte ta något för givet eller förminska någon död i någon form längre. Då är ju döden inte meningslös längre - men de som har dött dog inte för att lära mig det, jag lärde mig för att de dog... Allt som händer gör mitt liv - och jag har mitt liv för att allt har hänt... Våra liv har mening. Oavsett hur långa eller korta de blir.
Idag har vi varit en stund i stan - fixat ett par julklappar. Nu har jag hämtat Linus och Sigge sover. Jag borde vila. Men istället dricker jag kaffe, bloggar och funderar på att jag borde städa färdigt...
Men mina tankar snurrade. På livets förgänglighet, på hur ord kan hamna snett fast de menar riktigt... "Det finns en mening med allt som händer..." "Om jag inte hade fått ett missfall - hade inte Linus funnits..." - vilket i så fall innebär att missfallet var meningsfullt? Ja, i efterhand, när man har facit, när vet hur det blev - då kanske man kan säga det. Att om inte ett barn dött - så hade inte ett annat barn funnits. En stor och märklig tanke... Livet är inte förutsägbart och utstakat - men när det blev som det blev är det ju meningen att vi ska leva tillsammans. Livet är ju på ett sätt ett lotteri. Från ägg och spermie... Vävar har vävts samman. Skapat liv. Vi skapar vår egen mening. Utifrån det som händer... Krossade livsdrömmar - skärvorna får klistras ihop på ett annat sätt, i ett annat mönster. Vi får skapa nya helheter - nya livspussel. Livet skapar mig. Ändrar mig. Formar mig. Jag blir som jag är genom livet. Alla val har en mening - större eller mindre. Det är inte många gånger någon dör för att någon annan ska få leva - det finns sådana exempel. Men om man tar min mamma som exempel - hon dog ju inte för att någon annan skulle få leva. Att hon dog var ju till synes helt meningslöst. Onödigt. Men efteråt har varken hennes liv eller död varit utan mening. Döden lär oss saker om oss själva - vare sig det är ett litet foster i magen eller en mamma som dör. Jag ändrades. Omformades. Och jag vet inte hur jag hade varit utan de erfarenheterna. Kanske blev jag en bättre person? Kanske har jag lättare att inte ta något för givet eller förminska någon död i någon form längre. Då är ju döden inte meningslös längre - men de som har dött dog inte för att lära mig det, jag lärde mig för att de dog... Allt som händer gör mitt liv - och jag har mitt liv för att allt har hänt... Våra liv har mening. Oavsett hur långa eller korta de blir.
Idag har vi varit en stund i stan - fixat ett par julklappar. Nu har jag hämtat Linus och Sigge sover. Jag borde vila. Men istället dricker jag kaffe, bloggar och funderar på att jag borde städa färdigt...
Kommentarer
Trackback