flisas

Det finns ett enkelt sätt för en läkare att göra en patient nöjd - att lyssna vara förstående och inte nonchalera... Och att suga ut en vaxpropp... Morgon började bra - jag pratade med VC som lovade en tid hos läkare - inte hos sköterska eftersom hon inte lyckades spola ut proppen senast. Jag var så nöjd och lättad. fast jag gick runt i mitt vakuum och inte hörde var jag lugn - det skulle ju snart fixas... Sigge och jag fixade några snabba ärenden. Det gick snabbare och bättre än förväntat. Och så var jag nöjd med att snart få träffa en läkare - som dessutom kanske kunde lyssna lite på vår "tagna" kille (han är inte direkt sjuk? men hängig och det har han varit i över en vecka, lite kladdig i ögonen, lite hostig, lite feber till och från)... Väl hos läkaren - konstaterade han, såklart, att det fanns en vaxpropp. M - han hade ju bråttom han kunde inte suga ut den på en 15minuterstid (och jag vågade inte ens be honom lyssna på Sigge) - och trots att jag berättade min historia snabbt så valde han att gå och leta i en sisådär 15 minuter efter en sköterska som kunde spola... Jag kom till ett par sköterskor som lovade att kolla om en distriktssköterska skulle kunna fixa det nu - vilket de egentligen inte hade tid till men vid det här laget var jag både arg frustrerad och ledsen... Vi fick vänta en stund - till mina två änglar dök upp. Inger - den gamla i gemet var hoppfull. Och visade entusiastiskt sin elev. När fimparna trillade ut en efter en ur örat (i ca 30 minuter) - rann också sakta ilskan, frustrationen och tröttheten ur mig och jag blev milt tacksam. Jag hör fortfarande inte speciellt bra - det är en ostkupekänsla över huvudet - men nu kluckar det inte i örat eller låter när jag blinkar i alla fall...
På tal om krämpor - igår, plötsligt, i hemmets lugna vrå, såg jag inte. Det kändes som om jag hade tittat in i en blixt. jag hade inte ont i huvudet. Men jag kunde inte titta på TV eller läsa något... Efter en stund testade jag att ta migränmedicin - och synbortfallet försvann... För några minuter undrade jag om jag höll på att bli galen eller om jag höll på att få en stroke - det var nog bara ett enkelt migränanfall... vilket kändes som en betydligt bättre diagnos än de andra två.