27/12; torsdag
Så var julen över...
Visst finns det en magi i julen. I tron. I tanken. Någonstans bortom all stress, press och julklappshysteri. För barnen är julen en högtid - tid. Tid att vara tillsammans. Leka. Vara. Vi vuxna skapar press och måsten. Vi slutar tro. Linus frågar ofta om tomten finns - han är inte säker. Men visst finns han? Godheten. I barnens och vännernas ögon. Våga tro.
Klara sjöng i kyrkan på julafton. Man kan säga mycket kritiskt om religioner, oavsett vilken religion vi talar om. Men de speglar i modern tid något som vi verkar ha tappat i vårt ekorrhjul. Medmänsklighet och omtanke. Stillhet. Tid för tanke och eftertankar. Religion förtrycker - men förmedlar oxå tankar om människovärde som vi alla borde ta till oss. Julen står för det. Gemenskap. Stoppa upp. Tänka efter. Tro. Tron på tomten - godheten.
De senaste veckornas statusuppdateringar på fb har handlat om kränkningar... Traditioner - som ingen längre vet varför vi har. Vi har läst om barn som inte får vara pepparkaksgubbar i luciatågen, Disney plockar bort vår kära figurer, vi får inte sjunga psalmer längre vid avslutningar och att våra jultraditioner kommer vara helt borta om några få år. De som får skulden för detta är våra invandrare och där muslimerna är den största boven. Bo Johansson skrev på FB: "Passar vi oss inte så kommer de ta över vårt samhälle och vi kommer alla snart leva under taliban förtryck.
Allvarligt talat – vad är det här? Har allt vett och sunt förnuft lämnat oss ”svenskar”? Ni som verkligen tror på det här måste verkligen leva i en begränsad värld…. Det Sverige som jag vill leva i välkomnar andra människor och kulturer.
Vad det handlar om är att leva med respekt för varandra, och det går naturligtvis även i omvänd ordning, och inse att vi ändå är människor av kött och blod och där vi har väldigt mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.
Mina älskade barn gråter när de slår sig och är ledsna. De vill få kärlek och värme. Vill gärna krypa upp i famnen - krams. De längtar till julen för då kommer tomten med presenter. Gillar höra när Peter Jöback sjunger julsånger och de själva sjunger Sankta Lucia och Tre gubbar. På fredagar gillar de fredagsmys och lördagar ser de fram emot för då får de lördagsgodis. De slåss med varandra. De blir sams och leker både tillsammans och kamrater. Går i innerbandy, spelar fotboll och vill inte alltid ta på sig de kläder vi lägger fram. Älskar TV-spel och sitta med Ipaden. Kort sagt – de är barn och som vi älskar så innerligt.
Men – glömde jag att skriva att de är födda i Kina av kinesiska föräldrar?
Vad vill jag då har sagt med detta? Ja, det flesta förstår nog att vad jag vill ha fram är att vi alla föds som individer med samma behov som alla andra här på jorden. Vi får bara olika förutsättningar för våra liv. De är få av oss, för att inte säga ingen, som själv kan bestämma var vi föds och av vem. Vi som föds i Sverige har förmånen att födas i en demokrati, utan krig, våld och förtryck och där vi alla har betydligt bättre förutsättningar än vad många andra får som start här i livet. Sedan är det alltid lättare att ondgöra sig för vad man inte har än vad man faktiskt har…..
Mina barn föddes i Kina av kinesiska föräldrar som sagt. Deras liv hade varit helt annorlunda och de hade formats till andra människor där än vad vi kan göra här hos oss. Men – oavsett var så skulle de ändå vara människor som haft samma grundläggande behov som vi. Och jag lovar, deras blod är rött när de skurit sig. Oavsett i Sverige eller Kina.
Vi måste få perspektiv på våra liv, få in mer humanism och tolerans och inte ta till oss så mycket av vad höger populistiska krafter försöker får oss att tro. Sverige är inte hotat. Våra traditioner är inte hotade. Endast om vi tillåter oss tro det så kommer de bli det.
Finns det någon som på allvar tror att de invandrare som kommit hit tror att de kommer till ett land som inte har egen kultur, egna traditioner, eget språk o s v? Naturligtvis inte.
Vi måste däremot har respekt för att alla inte delar våra traditioner. Helt enkelt för att de har en helt annan bakgrund. Men det betyder inte att invandrare inte önskar att vi behåller dem och utför dem. Oavsett om det handlar om att äta gris på julbordet, dansa kring granen eller midsommarstången. I alla fall så har inte jag träffat någon person med invandrarbakgrund som sagt det. Har du?
Jag skriver detta för att jag på senaste tiden på allvar blir mer och mer rädd för de krafter som finns där ute. För att mina barn, och andras barn, som kommer från en annan kultur inte ska få leva i det land som jag hoppas Sverige är. Att de ska bli utsatta och inte accepterade pga att de har en annan hudfärg och ögon. Vi är inte där nu ännu men med tanke på mycket av det som skrivs och uttrycks nu för tiden måste vi som är emot det reagera.
Jag förstår även att det som jag skriver ovan inte kommer förstås av alla och man kommer ha synpunkter och åsikter som är annorlunda än mina. Det är ok. Vi lever som sagt i en demokrati. Jag respekterar det men kommer aldrig acceptera att man dömer en människa med utgångspunkt av hudfärg eller härkomst. Endast individens handlingar. Som vi säger till våra barn – ”Vi älskar dig innerligt men inte alltid det som du gör”…."
Maria Bali skriver på fb: "De SD-vibbar som smyger sig in i fler och fler statusar oroar mig. Att diskussioner om Kalle Ankas Julafton snabbt och ofta rör sig mot diskussioner om muslimer och invandrare får mig att undra vart vi är på väg någonstans. När jag ser hetsen över svenskheten på facebook och jag ser folk gilla ”Rör inte våra svenska traditioner” gör det mig i ärlighetens namn ledsen. Jag blir genuint ledsen att så många här på facebook tycker att 5 sekunders film är mer viktigt än andra människors välmående. Där en uppenbar pickaninny skuttar omkring för tittarnas underhållning. Vet de flesta av er ens vad en pickaninny är och varför den skapades? Förstör det verkligen er jultradition att en sådan nidbild tas bort från en tecknad film?"
För mig handlar julen om gemenskap. Att vara tillsammans med min familj. Det är vår tradition. I vår familj. Att samlas och ge barandra tid. Det heliga med julen är min familj - inte Kalles gubbar. Jag och min familj har en tradition och det är att vara tillsammans. Min familj är det heliga för mig - att vara tillsammans, att vara snäll och omtänksam, att ge det lilla i det stora - inte Kalle Ankas Julafton. Vi - mina vänner på fb - har plötsligt börjat bestämma vad andra blir kränkta av...Svenska vänner, med svenska föräldrar - som har pengar, mat och rent vatten - i överflöd.
Frida Jönsson (http://www.metro.se/kolumner/jag-blev-radd-for-de-jag-kanner/EVHllt!IDdIymdXDDwNA/) skriver i Metro: "De skriver att det är så töntigt att klippa bort svarta dockor, att det är otänkbart att någon skulle bli kränkt och de deklarerar att de inte hört talas om en enda ”mörkhyad” person som blivit kränkt av den svarta dockan i Kalle Anka (exakt hur de gick tillväga när de gjorde denna undersökning bland alla sina ”mörkhyade” kompisar hemma i Dalarna eller på Södermalm framgår inte). De verkar helt blinda för det faktum att det här inte är deras sak att definiera. Människor som inte utsatts för rasism kan inte dra gränsen för var den går. Vi vars familjer sedan hundratals år tillbaka har varit födda i Sverige kan liksom inte ta oss rätten att bedöma vad människor som inte varit det blir kränkta av. Människor som fått höra glåpord och hot på grund av sin hudfärg i hela sitt liv har ingen som helst skyldighet att lyssna på ”etniska svenskar” som beklagar sig över att SD är tredje största partiet och i nästa andetag förklarar att kränkt är minsann inget du kan bli över rasistiska stereotyp-bilder. Rasismen har gått från bomberjackor och rakade huvuden via kavajer och glasögon till H&M-leggings och JC-skjorta – och vi bara låter det pågå. Någonting är ruttet i riket Sverige."
Nu är det snart ett nytt år. Låt oss tänka. Tänka på våra medmänniskor. Våga tro på dem. Se dem i ögonen. Prata med dem. Fråga dem.
Jag har tillbringat många av julens dagar i hemmets lugna vrå. Och i stallets. Kommit ännu en bit närmare TS. Idag red jag på honom - utan att någon höll honom. Och jag travade. Vi något tillfälle blev han rädd - man jag behöll mitt lugn. Och han blev lugn. Vi är en bit på väg... Våga tro. Våga känna tillit.
Visst finns det en magi i julen. I tron. I tanken. Någonstans bortom all stress, press och julklappshysteri. För barnen är julen en högtid - tid. Tid att vara tillsammans. Leka. Vara. Vi vuxna skapar press och måsten. Vi slutar tro. Linus frågar ofta om tomten finns - han är inte säker. Men visst finns han? Godheten. I barnens och vännernas ögon. Våga tro.
Klara sjöng i kyrkan på julafton. Man kan säga mycket kritiskt om religioner, oavsett vilken religion vi talar om. Men de speglar i modern tid något som vi verkar ha tappat i vårt ekorrhjul. Medmänsklighet och omtanke. Stillhet. Tid för tanke och eftertankar. Religion förtrycker - men förmedlar oxå tankar om människovärde som vi alla borde ta till oss. Julen står för det. Gemenskap. Stoppa upp. Tänka efter. Tro. Tron på tomten - godheten.
De senaste veckornas statusuppdateringar på fb har handlat om kränkningar... Traditioner - som ingen längre vet varför vi har. Vi har läst om barn som inte får vara pepparkaksgubbar i luciatågen, Disney plockar bort vår kära figurer, vi får inte sjunga psalmer längre vid avslutningar och att våra jultraditioner kommer vara helt borta om några få år. De som får skulden för detta är våra invandrare och där muslimerna är den största boven. Bo Johansson skrev på FB: "Passar vi oss inte så kommer de ta över vårt samhälle och vi kommer alla snart leva under taliban förtryck.
Allvarligt talat – vad är det här? Har allt vett och sunt förnuft lämnat oss ”svenskar”? Ni som verkligen tror på det här måste verkligen leva i en begränsad värld…. Det Sverige som jag vill leva i välkomnar andra människor och kulturer.
Vad det handlar om är att leva med respekt för varandra, och det går naturligtvis även i omvänd ordning, och inse att vi ändå är människor av kött och blod och där vi har väldigt mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.
Mina älskade barn gråter när de slår sig och är ledsna. De vill få kärlek och värme. Vill gärna krypa upp i famnen - krams. De längtar till julen för då kommer tomten med presenter. Gillar höra när Peter Jöback sjunger julsånger och de själva sjunger Sankta Lucia och Tre gubbar. På fredagar gillar de fredagsmys och lördagar ser de fram emot för då får de lördagsgodis. De slåss med varandra. De blir sams och leker både tillsammans och kamrater. Går i innerbandy, spelar fotboll och vill inte alltid ta på sig de kläder vi lägger fram. Älskar TV-spel och sitta med Ipaden. Kort sagt – de är barn och som vi älskar så innerligt.
Men – glömde jag att skriva att de är födda i Kina av kinesiska föräldrar?
Vad vill jag då har sagt med detta? Ja, det flesta förstår nog att vad jag vill ha fram är att vi alla föds som individer med samma behov som alla andra här på jorden. Vi får bara olika förutsättningar för våra liv. De är få av oss, för att inte säga ingen, som själv kan bestämma var vi föds och av vem. Vi som föds i Sverige har förmånen att födas i en demokrati, utan krig, våld och förtryck och där vi alla har betydligt bättre förutsättningar än vad många andra får som start här i livet. Sedan är det alltid lättare att ondgöra sig för vad man inte har än vad man faktiskt har…..
Mina barn föddes i Kina av kinesiska föräldrar som sagt. Deras liv hade varit helt annorlunda och de hade formats till andra människor där än vad vi kan göra här hos oss. Men – oavsett var så skulle de ändå vara människor som haft samma grundläggande behov som vi. Och jag lovar, deras blod är rött när de skurit sig. Oavsett i Sverige eller Kina.
Vi måste få perspektiv på våra liv, få in mer humanism och tolerans och inte ta till oss så mycket av vad höger populistiska krafter försöker får oss att tro. Sverige är inte hotat. Våra traditioner är inte hotade. Endast om vi tillåter oss tro det så kommer de bli det.
Finns det någon som på allvar tror att de invandrare som kommit hit tror att de kommer till ett land som inte har egen kultur, egna traditioner, eget språk o s v? Naturligtvis inte.
Vi måste däremot har respekt för att alla inte delar våra traditioner. Helt enkelt för att de har en helt annan bakgrund. Men det betyder inte att invandrare inte önskar att vi behåller dem och utför dem. Oavsett om det handlar om att äta gris på julbordet, dansa kring granen eller midsommarstången. I alla fall så har inte jag träffat någon person med invandrarbakgrund som sagt det. Har du?
Jag skriver detta för att jag på senaste tiden på allvar blir mer och mer rädd för de krafter som finns där ute. För att mina barn, och andras barn, som kommer från en annan kultur inte ska få leva i det land som jag hoppas Sverige är. Att de ska bli utsatta och inte accepterade pga att de har en annan hudfärg och ögon. Vi är inte där nu ännu men med tanke på mycket av det som skrivs och uttrycks nu för tiden måste vi som är emot det reagera.
Jag förstår även att det som jag skriver ovan inte kommer förstås av alla och man kommer ha synpunkter och åsikter som är annorlunda än mina. Det är ok. Vi lever som sagt i en demokrati. Jag respekterar det men kommer aldrig acceptera att man dömer en människa med utgångspunkt av hudfärg eller härkomst. Endast individens handlingar. Som vi säger till våra barn – ”Vi älskar dig innerligt men inte alltid det som du gör”…."
Maria Bali skriver på fb: "De SD-vibbar som smyger sig in i fler och fler statusar oroar mig. Att diskussioner om Kalle Ankas Julafton snabbt och ofta rör sig mot diskussioner om muslimer och invandrare får mig att undra vart vi är på väg någonstans. När jag ser hetsen över svenskheten på facebook och jag ser folk gilla ”Rör inte våra svenska traditioner” gör det mig i ärlighetens namn ledsen. Jag blir genuint ledsen att så många här på facebook tycker att 5 sekunders film är mer viktigt än andra människors välmående. Där en uppenbar pickaninny skuttar omkring för tittarnas underhållning. Vet de flesta av er ens vad en pickaninny är och varför den skapades? Förstör det verkligen er jultradition att en sådan nidbild tas bort från en tecknad film?"
För mig handlar julen om gemenskap. Att vara tillsammans med min familj. Det är vår tradition. I vår familj. Att samlas och ge barandra tid. Det heliga med julen är min familj - inte Kalles gubbar. Jag och min familj har en tradition och det är att vara tillsammans. Min familj är det heliga för mig - att vara tillsammans, att vara snäll och omtänksam, att ge det lilla i det stora - inte Kalle Ankas Julafton. Vi - mina vänner på fb - har plötsligt börjat bestämma vad andra blir kränkta av...Svenska vänner, med svenska föräldrar - som har pengar, mat och rent vatten - i överflöd.
Frida Jönsson (http://www.metro.se/kolumner/jag-blev-radd-for-de-jag-kanner/EVHllt!IDdIymdXDDwNA/) skriver i Metro: "De skriver att det är så töntigt att klippa bort svarta dockor, att det är otänkbart att någon skulle bli kränkt och de deklarerar att de inte hört talas om en enda ”mörkhyad” person som blivit kränkt av den svarta dockan i Kalle Anka (exakt hur de gick tillväga när de gjorde denna undersökning bland alla sina ”mörkhyade” kompisar hemma i Dalarna eller på Södermalm framgår inte). De verkar helt blinda för det faktum att det här inte är deras sak att definiera. Människor som inte utsatts för rasism kan inte dra gränsen för var den går. Vi vars familjer sedan hundratals år tillbaka har varit födda i Sverige kan liksom inte ta oss rätten att bedöma vad människor som inte varit det blir kränkta av. Människor som fått höra glåpord och hot på grund av sin hudfärg i hela sitt liv har ingen som helst skyldighet att lyssna på ”etniska svenskar” som beklagar sig över att SD är tredje största partiet och i nästa andetag förklarar att kränkt är minsann inget du kan bli över rasistiska stereotyp-bilder. Rasismen har gått från bomberjackor och rakade huvuden via kavajer och glasögon till H&M-leggings och JC-skjorta – och vi bara låter det pågå. Någonting är ruttet i riket Sverige."
Nu är det snart ett nytt år. Låt oss tänka. Tänka på våra medmänniskor. Våga tro på dem. Se dem i ögonen. Prata med dem. Fråga dem.
Jag har tillbringat många av julens dagar i hemmets lugna vrå. Och i stallets. Kommit ännu en bit närmare TS. Idag red jag på honom - utan att någon höll honom. Och jag travade. Vi något tillfälle blev han rädd - man jag behöll mitt lugn. Och han blev lugn. Vi är en bit på väg... Våga tro. Våga känna tillit.
Kommentarer
Trackback