julafton; måndag
"Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar... Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm, över de släkten som gå till ro, över de ungas dagande bo!" "Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står. Hon lyst över världenes oro och strid i nära två tusende år. Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid, är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid, är ljus, alla ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest och där ljuset är, där är det jul." "Julen är här, och lyser frid på jorden. Glädjen är stor - i ett barns klara ögon bor den. Julen är här, i våra mörka länder. Kom låt oss ta varandras händer, när julen är här. Och jag vill, tända en stjärna till, den som har frusit och gått fel i världen. För den som inte finns hos oss, tänder vi nu ett bloss. Brinner en låga klar: Kom hit, här är den."
Det är mörkt fortfarande. Endast Sigge och jag är vakna. Tittar på snön som virvlar utanför, hör vinden vina. Ser på fönsterrutan att det troligtvis regnar lite. Tänker på de som inte finns hos oss idag - saknar mamma. Julen var mammas högtid. Jag känner inte den glädjen över julen som hon gjorde. Hon älskade julen - älskade att att ge och vara. Jag minns våra gamla traditioner - med fruskotfika hos Sjödahl innan vi besökte farmor och farfar. Idag kommer vi börja med ett besök i kyrkan - där Klara ska sjunga, innan vi fortsätter till Moheda. Jag var lockad att hinna med ett stallbesök med frukost och ridning också, men fick inse mina begränsningar. Bror med familj har varit nere i helgen och har nu åkt vidare mot Hjo.
Jag tänker på en gammal elev som några dagar innan jul berättade sin historia för mig - om hur vuxenvärlden svek honom, hur jobbig julen är, för det var då polisen hämtade hans pappa.
Jag tänker på min fina vän som just nu försöker repa sig från en stor operation.
Jag tänker på familjen i min närhet som väntar på att få operation efter julhelgen av sonens hjärntumör.
Jag tänder ett ljus. Försöker vara ödmjuk och tacksam. Försöker leva här och nu. Och önskar er en fridfull jul.
Det är mörkt fortfarande. Endast Sigge och jag är vakna. Tittar på snön som virvlar utanför, hör vinden vina. Ser på fönsterrutan att det troligtvis regnar lite. Tänker på de som inte finns hos oss idag - saknar mamma. Julen var mammas högtid. Jag känner inte den glädjen över julen som hon gjorde. Hon älskade julen - älskade att att ge och vara. Jag minns våra gamla traditioner - med fruskotfika hos Sjödahl innan vi besökte farmor och farfar. Idag kommer vi börja med ett besök i kyrkan - där Klara ska sjunga, innan vi fortsätter till Moheda. Jag var lockad att hinna med ett stallbesök med frukost och ridning också, men fick inse mina begränsningar. Bror med familj har varit nere i helgen och har nu åkt vidare mot Hjo.
Jag tänker på en gammal elev som några dagar innan jul berättade sin historia för mig - om hur vuxenvärlden svek honom, hur jobbig julen är, för det var då polisen hämtade hans pappa.
Jag tänker på min fina vän som just nu försöker repa sig från en stor operation.
Jag tänker på familjen i min närhet som väntar på att få operation efter julhelgen av sonens hjärntumör.
Jag tänder ett ljus. Försöker vara ödmjuk och tacksam. Försöker leva här och nu. Och önskar er en fridfull jul.
Kommentarer
Trackback