13/2; måndag

En hästlördag - med ridskola för Klara och dressyrlektion för mig. Isande kalla fingrar, lite snöflingor dalande från himlen - slår mot de röda, iskalla kinderna. Ett stort leende. De där perfekta sekvenserna - ett kort ögonblick eller en längre stund - känslan blir den samma. Halleluja moment. Det är så roligt att få feedback på det man lägger ner tid på. Ris och ros av en duktig tjej. Mina tyglar tenderar fortfarande att stundtals bli för långa, handen för yvig och överlivet faller ibland framåt - precis som förr... Men det är roligt! Framstegen blir tydliga - kanske inte allra minst för att Baron kanske inte är den enklaste att få till de snygga galoppfattningarna (eller ens hålla igång galoppen ett helt varv - han tenderar att byta galopp och köra förvänd galopp i kurvorna) och har svårt att ha kolla på sina hovar. Han är fin. Och jag är tacksam. Tacksam över möjligheten som har öppnat sig hos Yvonne - att få rida vältränade, trevliga hästar!
Efter en kall, lång dag ute - var jag glad över att kunna sitta på första parkett inomhus när de andra åkte skridskor utanför. Och sedan ta ett långt bubbelbad med mina smågrabbar. På kvällen kom godagrannar in och tittade på melodifestivalen.
Igår var det dressyrtävling för Babbis/Anne och Baron/Anna. Baron blev utesluten när han hoppade över det lilla staketet och Babbis ville till att börja med inte ens gå in på banan. Men tjejerna gjorde det bästa de kunde - och ingen hade förmodligen gjort det mycket bättre. Emil följde sedan med mig hem. Vi åkte skridskor. Anne och olof kom med sina tjejer. Vädret blev bättre och bättre. Anders grillade korv.
Jag somnade vid halv tio. Anders var på tennis. Sigge vakande vid tolv. Vi fick sätta oss i soffan en stund. Han somnade om. Vakande vid tretiden och fick ligga bredvid/på mig. En dålig natt. En dålig morgon. Inget kaffe fanns i hemmet - men hittar gokaffe i frysen - häller ut bönorna på bänken. Får iväg alla som ska iväg. Solen stiger. Sigge och jag tar en promenad på isen. Har det någonsin varit vackrare. Den gnistrande snön och klarblåa himlen får mitt trötta inre att sakta tina upp...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback