2/1; måndag
2011 var året då Sigge föddes. Året som Japan drabbades av jordskalv som förstörde många människors liv. Året då arabvärlden gjorde revolt och störtade diktatorer. Året vi besökte Danmark och Lisseberg. Året då Lakers gick upp i elitserien. Året då en 4åring mördades i Ljungby. Året då vi började bygga ut. Det stora, det lilla...
Jag gillar verkligen årsskiften, även om det för mig känns mer som avslut och början vid hösterminsstarten - kanske bara för att jag alltid har haft sommarlov, först som elev sedan som lärare. I år är det dock lite mer årskänsla nu, när jag är mammaledig... Dels ger de möjlighet att summera och minnas det som varit riktigt bra, samtidigt som det ger chans att sätta punkt för det som varit mindre bra. Nyårslöften innehåller ofta en önskan om att förändra något och jag tror att orden "börja " samt "sluta" ingår i de flesta nyårslöften. Jag har nog aldrig gett ett nyårslöfte - men jag gillar tanken. Och jag brukar formulera önskningar, förhoppningar, och mål inför det nya året. 2011 har nog varit ett av mina bästa år - även om det liksom de flesta år också har innehållit oönskade delar - och orden börja och sluta ersätts därför i många fall av ordet "fortsätta".
Mitt största nyårslöfte för "livet i allmänhet" är att fortsätta planera min tid så att jag hinner njuta av vardagen och göra mer av det som får mig att må riktigt bra. Det är ju liksom vardagen som är själva livet jag lever. Jag vill ha en bra vardag!
Jag vill fortsätta ha många drömmar och målbilder... Och kanske har de flyttats något - från hundarna till hästarna. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit jag vill. Jag har flyttat dem lite från de mätbara resultaten, till de mer vardagliga måtten av resultat - lycka, glädje. Ett leende, ett skratt, en ny erfarenhet...
Det finns så mycket jag vill säga. Så många jag vill tacka för året som har gått. Fantastiska individer som bidragit till att år 2011 kommer att gå till historien. Min familj. Mina vänner. Mina stallkompisar. Det är tur att jag aldrig kommer bli något stort, att jag aldrig kommer bli tvungen att ta emot något fint pris på någon scen. För mitt tacktal skulle förmodligen bli det drygaste någonsin...
Jag gillar verkligen årsskiften, även om det för mig känns mer som avslut och början vid hösterminsstarten - kanske bara för att jag alltid har haft sommarlov, först som elev sedan som lärare. I år är det dock lite mer årskänsla nu, när jag är mammaledig... Dels ger de möjlighet att summera och minnas det som varit riktigt bra, samtidigt som det ger chans att sätta punkt för det som varit mindre bra. Nyårslöften innehåller ofta en önskan om att förändra något och jag tror att orden "börja " samt "sluta" ingår i de flesta nyårslöften. Jag har nog aldrig gett ett nyårslöfte - men jag gillar tanken. Och jag brukar formulera önskningar, förhoppningar, och mål inför det nya året. 2011 har nog varit ett av mina bästa år - även om det liksom de flesta år också har innehållit oönskade delar - och orden börja och sluta ersätts därför i många fall av ordet "fortsätta".
Mitt största nyårslöfte för "livet i allmänhet" är att fortsätta planera min tid så att jag hinner njuta av vardagen och göra mer av det som får mig att må riktigt bra. Det är ju liksom vardagen som är själva livet jag lever. Jag vill ha en bra vardag!
Jag vill fortsätta ha många drömmar och målbilder... Och kanske har de flyttats något - från hundarna till hästarna. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit jag vill. Jag har flyttat dem lite från de mätbara resultaten, till de mer vardagliga måtten av resultat - lycka, glädje. Ett leende, ett skratt, en ny erfarenhet...
Det finns så mycket jag vill säga. Så många jag vill tacka för året som har gått. Fantastiska individer som bidragit till att år 2011 kommer att gå till historien. Min familj. Mina vänner. Mina stallkompisar. Det är tur att jag aldrig kommer bli något stort, att jag aldrig kommer bli tvungen att ta emot något fint pris på någon scen. För mitt tacktal skulle förmodligen bli det drygaste någonsin...
Kommentarer
Trackback