flisas

Sitter på ett soligt ekö, lite blåsigt - men i skydd av stenen är det lä- och klarblå himmel. Min rygg blir sakta bättre- från att ha varit så dålig att tårarna sprutade några morgnar och benen inte bar mig... Det gjorde mig rädd... Jag höll på att vinna tävlingen som jag absolut inte vill vinna -" vem har ondast"... Jag höll på att förlora den - jag hade fruktansvärt ont... Men som sagt den blir bättre och nu kan jag knappt minnas hur ont jag hade. Smärta förträngs. Glöms. Och det är lätt att glömma uppskatta en väl fungerande kroppen när den fungerar...