flisas

Dagarna har gått så fort... Jag har ridit - idag var Jennie och jag ute med Estrella och Amigo på långrunda i sol. Vilken energikick! Fina hästar. trevligt sällskap och gott tempo! Och jag har tagit grönt kort, inför en eventuell tävlingsdeut! Jag har andats. Varit. Jag har jobbat. Det har varit roligt att jobba, träffa elever och kollegor. Dagarna har gått utan några speciella händelser. Tänk om alla inlägg i min blogg bara var svarta och mörka. Existentiella funderingar. Ond, bråd död. Det orkar man inte som läsare med. Så idag blir det ett av de vardagliga inläggen - utan vare sig toppar eller dalar. Det ryms ju så mycket i mig. Allt måste få finnas. Både det djupa och det ytliga. Precis som livet självt. Det är så oerhört lite vi vet om varandra. Alla dessa människor vi passerar dagligen. De är ju bara en annan jag egentligen och drar förmodligen runt på samma tillkortakommanden, brustna drömmar, glädje, besvikelse och frustration som de flesta av oss. Jag träffar många människor i olika sammanhang - inte minst på jobbet. Jag ser en yta. Ibland får jag förmånen att skrapa och rista lite på ytan, komma innanför ett skal. Och det är nog det som fascinerar mig mest. Jag vill hjälpa andra att utveckla sina lättheter. Det är så viktigt - för det är de som bygger en människas självkänsla. En trasig självkänsla är svår att reparera, men har du en självkänsla som säger att du duger, då kan du bli en tillgång, både för dig själv och för andra. Det är ingen lätt uppgift - och vi måste hjälpas åt.
Imorgon fortsätter livet. Med dagisuppföljningsmöte. Skola-dagis-jobb. Fotboll. Ridning.