14/5; måndag

Jag går och tänker på hur olika alla är. Hur svårt en del gör det för sig. Hur komplicerat allt är för en del - det som andra gör i en handvändning... Det finns mycket som jag drar mig för och gärna låter någon annan göra - bara för att jag inte tycker att det är så roligt, för att jag inte tycker att jag är så bra på det, för att...? vissa saker tar liksom bara emot. Men att rodda allt det vanliga - det gör jag. Jag hänger inte upp min dag på att jag ska städa, eller att Sigge ska sova - det liksom bara händer. I förbifarten. Utan krusiduller. För andra är det viktigt att en sovtid eller mattid inte missas. Och jag förstår att alla är olika - även barn. Det finns barn som inte mår bra av att cirklarna rubbas...
Idag har vi vaknat sent - så sent så att Anders inte hann till jobbet i tid och Klara hade en kvart på sig att fixa i ordning sig - jag tror inte att de mår så dåligt för det. För andra, kanske för mig, skulle min dag varit upp och ner efter en "försovning". Sigge och jag lämnade Linus på dagis. Åkte hem och fixade i ordning oss innan det var dags för BVCträff på biblioteket. Efter det, fikahäng, med bebbarna och mammorna. En fick avvika, för att inte missa sovtiden... Sigge hade passerat sin med råge... och somnade gott i bilen hem. Jag passade på att röja hemmet - efter en helg med kalas, tennis, ridning, golf, gräsklippning - medan han sov kvar i bilen. Jag inser vad skönt jag tycker att det är när det är undanplockat, och rent på golvet - även om jag älskar när det är liv i huset och leksaker som det leks med på golvet! Nu ska snart de stora barnen hämtas, med varsin kompis. Imorgon väntar jobb, och onsdag oxå - och så ska det hinnas med ridning, dagismöte, fotbollsträning, syncentralsbesök, BVC med spruta och läkarbesök. Sedan är det långhelg!
Klara, min kloka Klara, sa igår att hon tyckte att jag var så bra för det var aldrig något problem om någon ville följa med hem efter skolan, eller om de ville hitta på något. Vi försöker fånga dagen, vi försöker vara strukturerade och planerande och njuta av varandra - vi gör så gott vi kan. Och vi gör det på olika sätt... Det är tur att det finns olikheter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback