flisas

Jag har varit med Klara på ridningen - hon var så duktig, det var hoppning. Sigge fick följa med på en höft. Jag får gång på gång påminna mig om att det Greene Ross säger: "Kids do well if they can." Eller på svenska, även innefattande oss vuxna:"Människor gör det riktiga om de kan." Det finns en mamma i gruppen innan Klaras som gång på gång gör konstiga saker under ridlektionen med hennes lilla dotter... Mantra: Människor gör det riktiga om de kan... Anders mår riktigt kass - visdomstanden är inflammerad och han har fått antibiotika men febern vill inte ge sig, han är svullen på halsen och öm i kroppen. Idag är en dag när jag önskar att jag kunde ringa mamma och rådfråga. Be henne komma hit eller ta Sigge en liten stund medan jag åker på ridningen. Farmor ringde innan ridningen - men jag tackade nej till erbjudandet att hon skulle komma in och hjälpa mig - så synd om mig är det inte. Det fanns hjälpa att få. Och nyss ringde de och sa att de kommer imorgon. Med lussekatter. Anders har inte sagt många ord idag - men han frågade hur jag mådde och jag svarade med min kraxiga stämma att jag inte hade känt efter - att det inte var någon idé - det var ju ändå jag som skulle få ta hand om barnen och rodda dagen. Jag är ju faktiskt inte sjuk - visst har jag varit trött i veckan, och hes - men nu är jag mest hes och trött på att vara hes... I eftermiddag ska vi på finaste Elins tvåårskalas.
Linus har sovit över hos Matteus. Jag är så oändligt, uppriktigt och fruktansvärt glad för att de frågade om han ville det. Jag är så tacksam. Jag undrar om de vet om hur glad jag, och Linus blev? Jag gillar folk som gör saker enkla och okomplicerade, fångar ögonblicken och tar vara på dagen!