18/11; söndag

Jag skulle kunna skriva om hur vi fastnade i tjatträsket igår - hur Linus fastnade i gnäll, ville ha allt, ville följa med när han inte kunde, ville ha läsk istället för vatten till lunch, hur svårt det kan vara att ta ett nej... Jag skulle kunna beskriva hur pedagogisk jag var de första tio minuterna - och hur lite pedagogisk jag var de sista tjugo... Vilken nivå jag sjönk till. Vi alla sjönk till... Jag skulle kunna skriva hur tacksam jag är för räffshjälp av farmor och farfar igår igen. Jag skulle kunna berätta att Sigge sov i sin egen säng till 9.30 igår morse. Eller skulle jag kunna skriva om Klaras ridning eller min egen - en ridtur på Estrella som var riktigt pigg och verkade lite stressad - kanske har hon ont i munnen? Ett tömkörningspass med TS i mörker - hur rädd han var för skuggor, men blev lugn av min närvaro. Förtroende. Eller att jag red en riktigt pigg Baron idag - som gjorde framåthopp, upphopp, slidestopp - hur jag lyckades sitta kvar. Och hur TS och jag - med trygga Kim vid vår sida - bemästrade nerver på en fartfylld gårdsplan med ungar i träd, folk på marken, ryttare på hästar... Jag skulle kunna berätta att Klara har sprungit en runda med en kompis, och att Linus har haft en kompis här - och fick ett bryt för att han inte fick ett nytt tuggummi... Jag skulle kunna beskriva hur Anders säkert ångrade att han hade sagt nej - men var tvungen att stå fast... Hur vi väste lågt att Linus skulle skärpa sig - men efter att tålamodet hade tagit slut, så bar Anders upp Linus och kompisen tassade efter... Hur vi åt våfflor och badade hundar, la in tvätt och städade och fick besök av Sigge kompis Oskar som jag klippte. Jag skulle kunna beskriva känslan av att för första gången på 15 år ha fått fira Hihos födelsedag utan honom... Känslan av tomhet, tacksamhet och stor saknad... Jag skulle kunna berätta hur jag nu hör barnen sitta och rita och diskutera stavning. Hur noggrann Sigge är, hur Linus sliter med att hitta rätt bokstäver - och hur frustrerad han låter när det inte funkar - och vilket tålamod Klara har med pojkarna.
Det finns mycket jag skulle kunna skriva... Men orken finns inte riktigt idag att beskriva alla känslor och händelser utförligt idag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback