25/11; söndag
Plötsligt kommer de. Tårarna. I ensamhetens mörker. Barnen har lagt sig. Anders är på tennis. Över världens orättvisor - i Kambodja är sannolikheten att familjerna får klara sig på 7 kr/dag och i Sierra Leone är chansen hälften så stor som i resten av världen att man når ett års ålder. Där finns 78 barnmorskor åt en 6miljonersbefolkning. Jag gråter över min egen orättvisa. Jag saknar min mamma. Idag mer än andra dagar. Sigge är inte helt pigg - inte sjuk heller. Men jag misstänker höstblåsor och imorgon får han stanna hemma. Anders behöver, med kort varsel, åka till Danmark. Jag har mycket på jobbet. Samtidigt som jag inte vill behöva känna mig stressad över att vara hemma med sjukt barn. Jag Vill vara hemma med mina barn - utan skuld och stress över jobbet. Men årets schema - med få, långa lektioner i en halv termin/år, gör mig stressad. Margareta kommer hit och hjälper mig. Men känslan och tårarna finns där. Jag saknar min mamma. Jag saknar tryggheten och det enkla. I ett radioprogram på väg till stallet idag hörde jag en kvinna säga att en förälder älskar sina barn mer än vad barnen älskar sina föräldrar... Jag tänker ofta på min mormor. Hon förlorade sitt barn... Det finns ingen rättvisa. Men som Darin sjöng till Vrethammar igår, och som vi behöver bli påminda om: "jag tror ju på livet före döden... på livet före döden... du har fått ditt liv så lev det... så vad väntar du på?"
Stallet ja, en tur på finaAmiga med Kim och Allegria och så en tur på TS med Kim i släptåg, som den trogna följeslagaren som jag och TS så väl behöver. Idag satt jag på honom halva rundan. Hoppade av och på tre gånger - för att öva på/och avstigningar. Mötte två bilar med släp, och en traktor med släp samt två bilar med brädor som stack ut genom fönstret och som hade brädor på taket... Han var så lugn som man kan begära - ingen häst i stallet hade kunnat göra det mycket bättre. Jag känner mig lugn - TS är lugn. Cirkel. Det känns skönt och viktigt att få göra det här i vår takt. Skapa ett ömsesidigt förtroende. Hållbar utveckling. Ett spännande projekt som jag gillar mer än vad jag trodde att jag skulle göra.
Stallet ja, en tur på finaAmiga med Kim och Allegria och så en tur på TS med Kim i släptåg, som den trogna följeslagaren som jag och TS så väl behöver. Idag satt jag på honom halva rundan. Hoppade av och på tre gånger - för att öva på/och avstigningar. Mötte två bilar med släp, och en traktor med släp samt två bilar med brädor som stack ut genom fönstret och som hade brädor på taket... Han var så lugn som man kan begära - ingen häst i stallet hade kunnat göra det mycket bättre. Jag känner mig lugn - TS är lugn. Cirkel. Det känns skönt och viktigt att få göra det här i vår takt. Skapa ett ömsesidigt förtroende. Hållbar utveckling. Ett spännande projekt som jag gillar mer än vad jag trodde att jag skulle göra.
Kommentarer
Trackback