flisas

 

Det är AllaHelgonnaHelgen. En av de där dagarna då man ägnar gamla vänner, släktingar och bekanta en tanke. De som inte längre finns bland oss, som lämnade in för tidigt. Vi tänder ljus. Sigge och jag gick till kyrkogården. Vackert. Men smärtsamt. Öden. Tårarna kommer... Jag viskar ord. Smeker Sigge på kinden. Berättar för honom. Minnen. Jag vill aldrig att vi glömmer. Jag vill att han ska känna sin mormor. För några ögonblick är vi där och då, tillsammans.
Vi ystar ost - och på bilderna syns den vakande handen. Anden. Som vill vara med. Som inte vill missa något. Jag är inte rädd. Jag vill att hon vakar över oss.

Vi tänker på dem som har lämnat oss - men umgås med dem fina vänner som finns. En bra dag.