flisas

Det är lätt att inspireras av ett lopp - även om det är ett maraton. Det är lätt att tro att man skulle klara av ett maraton - när man ser 80+gubbar linka förbi, redan från start såg de riktigt slitna ut. Det är lite svårare att känna sig övertygad om att man skulle ta sig igenom det på ett värdigt sätt - när man hör humpe klaga på krampkänningar och stumma ben... Ännu svårare blir det när man, efter att hyfsat lätt (faktiskt!) ha sprungit en 6kmrunda idag, har ett svullet knä och troligtvis får tillbaka den onda ryggen imorgon... Den som lever får se - både om det blir något maraton och hur ryggen funkar imorgon! Idag kändes det bra. Jag sprang för att jag kunde. För att jag ville. Carpe Diem.