flisas

Det blev ingen tur till Ullared - men det blev en katt. En katt som blev ångest. Det visade sig att katten var äldre än vad de hade sagt. Det visade sig att katten hade en syster - som nu lämnandes. De var de enda i kullen... Vi tog honom till vår ensamma katt för att hennes bror hade dött - vi tog katten från hans älskade syster, som nu lämnades ensam. Det hade varit en annan sak om katten hade varit yngre... Katten låg utslagen mitt på golvet hela dagen. Flåsade. Medan ångesten byggdes upp i mitt bröst. Framåt kvällen hämtade han sig. Spann. Busade. Åt och drack - alltmedan min ångest sakta släppte. Jag vill ha facit. Facit som sällan finns till livet. När jag löser mattetal använder jag gärna facit - löser matteuppgiften baklänges. Det blev tydligt på analystentan - då jag plötsligt blev varse om att det inte fanns facit på tentan. Det blev en omtenta - min första och enda. Jag fick ändra strategi. Jag vill veta att jag gör rätt. Att det blir rätt för dem runt omkring mig. För alla. Ibland blir det inte rätt. Ibland blir det fel. Lev med det. Men det är så svårt...När jag dessutom inte får all fakta innan att grunda mina beslut på - då blir det ännu svårare. Vi ville ha en ung katt - en kattunge, som inte behövde lämna sin älskade syster, som kunde vänja sig vid oss, vår katt och vår hund. Men idag känns det bättre. I skrivande stund busar han med mina fingrar. Han spinner. Han verkar trivas. På sitt sätt. Kanske ska jag inte tänka så mycket. Djur har inte mänskliga känslor? Djur är anpassningsbara.