ett till...
Många gånger får jag sänka min guard. Sänka kraven på mig själv. Viska good enough är good enough. Jag säger det till andra. Men ibland är det inte tillräckligt. Inte tillräckligt bra helt enkelt. Kan man vara en ”Good enough parent”? Något tilltalar mig - samtidigt som jag ryser. Känner en kår utmed ryggen. Det är skönt att tänka att det räcker bara vi gör så gott vi kan... Det är skönt att BaraVara - leva i nuet. Ta dagen som den kommer. En dag i taget. Det löser sig. Men jag vill samtidigt känna att det är Jag som påverkar hur mitt liv är - och hur det blir. Att jag påverkar mina barn - och hur deras liv blir. Ett stort ansvar.
Nästan varje dag gör jag så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Och det gör andra också. Mina barn. Mina elever. Min man. Mina vänner. Och kanske är det tillräckligt bra? Men om jag alltid skulle luta mig tillbaka och tänka att good enough är tillräckligt, så skulle jag inte utamana mig själv. Inte utvecklas som mamma, som lärare, som människa. Jag ställer stora krav på mina barn, på mina elever, på mina vänner - hur de ska vara. Om vi tänker att good enough är tillräckligt - att man alltid gör det bästa utifrån sina förutsättningar, så finns det inte så mycket att utveckla. Vi gör fel. Vi tänker fel. Vi säger fel saker. Och det är okej. Det är okej med good enough - men inte att sluta utvecklas, att inte tänka om,be om förståelse och respekt. Jag får inte underskatta mig själv, mina barn och mina vänner. Vi får vara nöjda där vi är - men vi får inte vara nöjda varje dag med good enough, för då slutar vi utvecklas. Det är ett ansvar vi har - mot oss själva, våra barn och våra medmänniskor. När det inte blir som vi tänker - måste vi tänka annorlunda nästa gång. Tänka efter. Våga möta det okända.
Nästan varje dag gör jag så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Och det gör andra också. Mina barn. Mina elever. Min man. Mina vänner. Och kanske är det tillräckligt bra? Men om jag alltid skulle luta mig tillbaka och tänka att good enough är tillräckligt, så skulle jag inte utamana mig själv. Inte utvecklas som mamma, som lärare, som människa. Jag ställer stora krav på mina barn, på mina elever, på mina vänner - hur de ska vara. Om vi tänker att good enough är tillräckligt - att man alltid gör det bästa utifrån sina förutsättningar, så finns det inte så mycket att utveckla. Vi gör fel. Vi tänker fel. Vi säger fel saker. Och det är okej. Det är okej med good enough - men inte att sluta utvecklas, att inte tänka om,be om förståelse och respekt. Jag får inte underskatta mig själv, mina barn och mina vänner. Vi får vara nöjda där vi är - men vi får inte vara nöjda varje dag med good enough, för då slutar vi utvecklas. Det är ett ansvar vi har - mot oss själva, våra barn och våra medmänniskor. När det inte blir som vi tänker - måste vi tänka annorlunda nästa gång. Tänka efter. Våga möta det okända.
Kommentarer
Trackback