30/1; onsdag
Jag hoppas att januari blir vår vabruari - som annars februari brukar kallas. Jag hoppas att februari kommer med hopp om friskhet, gröna gräsmattor och vårsol. Jag hoppas också - kanske ännu mer - att den lilla pojken som just nu ligger på operationsbordet för att operera en hjärntumör klarar operationen på allra bästa sätt. Att familjen kan få ro och hopp.
Jag är hemma halva dagen idag - jag byter med Anders vid lunch. Sigge var inte pigg igår kväll - efter att ha varit pigg hela dagen... Varannan, vartredjedagssjuka... Låt honom bli pigg och motståndskraftig. Idag värker min rygg mer än lovligt - kanske blev det för många vattendunkar i stallet igår - men stalltrippen med ljud från malande käkar och kvitter från glada tjejer fick mig på bättre humör. Idag, efter en natts sömn, känner jag mig piggare, och mer full av framtidstro. Och lämnar grubblerier om en eventuell ny utredning åt den här artikeln idag: http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/01/29/hellre-mindre-klasser-an-slentrianmassig-diagnos/ "För många barn kan en rätt ställd adhd-diagnos innebära en ny start i livet. Skolan, föräldrarna och de själva får förståelse för svårigheterna och ett nytt förhållningssätt. Men de barn som blir felaktigt diagnostiserade får ännu en gång bära ansvaret för något de inte är skyldiga till."
I eftermiddag väntar ett möte med syncentralen och alla berörda i skolan - tyvärr kan vi inte följa med båda två. Det blir sällan som man har tänkt sig, men allt har ett perspektiv, och idag finns mina tankar på annat håll, och i relation till det känns det banalt och löjligt att oroa sig för mina små problem.
Jag är hemma halva dagen idag - jag byter med Anders vid lunch. Sigge var inte pigg igår kväll - efter att ha varit pigg hela dagen... Varannan, vartredjedagssjuka... Låt honom bli pigg och motståndskraftig. Idag värker min rygg mer än lovligt - kanske blev det för många vattendunkar i stallet igår - men stalltrippen med ljud från malande käkar och kvitter från glada tjejer fick mig på bättre humör. Idag, efter en natts sömn, känner jag mig piggare, och mer full av framtidstro. Och lämnar grubblerier om en eventuell ny utredning åt den här artikeln idag: http://modernpsykologi.wordpress.com/2013/01/29/hellre-mindre-klasser-an-slentrianmassig-diagnos/ "För många barn kan en rätt ställd adhd-diagnos innebära en ny start i livet. Skolan, föräldrarna och de själva får förståelse för svårigheterna och ett nytt förhållningssätt. Men de barn som blir felaktigt diagnostiserade får ännu en gång bära ansvaret för något de inte är skyldiga till."
I eftermiddag väntar ett möte med syncentralen och alla berörda i skolan - tyvärr kan vi inte följa med båda två. Det blir sällan som man har tänkt sig, men allt har ett perspektiv, och idag finns mina tankar på annat håll, och i relation till det känns det banalt och löjligt att oroa sig för mina små problem.
Kommentarer
Trackback