15/3; fredag
Jag har sagt det förr - det är spännande att vara Lisa. Undra om det är lika spännande att vara en vän, ett barn till henne eller hennes fru?
När jag står i kön för att köpa mat på restaurang kan jag tänka att jag ska köpa en sallad - men så hör jag mig säga pasta... Jag kan gå in på en lektion och tro att jag ska prata om fetter - men hör mig prata om proteiner. Ändå finns det en plan. En struktur. Det är bara det att jag inte alltid är medveten om den... Igår var jag ledsen, trött - allt kändes jobbigt och det känns som om det ska vara för evigt. Att jag aldrig ska få huvudet över ytan igen och komma ifatt... Idag var en ny dag - en bra dag. Det är skönt att jag inte fastnar där nere för länge. Det går upp och ner. Fort. Åt alla håll och kanter. Det är sällan - för att inte säga aldrig - en balans. I så fall väldigt korta stunder. Det är som ett wordfeudspel - spännande att se vilka bokstäver jag får, hur de kan passa ihop, ibland passar de bra, ibland sämre. Ibland lyckas jag få ihop dem på ett bra sätt - men inte alltid. Ibland sätter någon annan käppar i hjulet. Och jag är inte bättre än min bokstäver... Mitt liv kan nog bättre liknas vid wf än ett pussel - pusselbitar passar alltid ihop, på något sätt, hur många bitar det än innehåller... Jag får liksom göra det bästa av mina bokstäver. Ibland blir det bra - riktigt bra, ibland blir det fel - väldigt fel. Förlåt. För mina fel. För mina dippar. Tack. För att ni lyfter mig. För att ni finns där. Tackochlov. Det kanske är tack vare mina barn, mina vänner, min man som jag kommer ur dippen - hittar nya möjligheter. Omformar. Testar igen. Försöker. Det bästa jag kan. Gråter. Skrattar. Liv. Död.
På tal om liv och död - den här veckan känner jag två som har fått bebis, och tre som mist sina hundar. Kretslopp. Och många som har haft sin födelsedag - jag, Eric, Humpe, Frida, Måns... Det är mycket nu. Ibland lite för mycket. Jag hinner inte med. Inte alltid.
När jag står i kön för att köpa mat på restaurang kan jag tänka att jag ska köpa en sallad - men så hör jag mig säga pasta... Jag kan gå in på en lektion och tro att jag ska prata om fetter - men hör mig prata om proteiner. Ändå finns det en plan. En struktur. Det är bara det att jag inte alltid är medveten om den... Igår var jag ledsen, trött - allt kändes jobbigt och det känns som om det ska vara för evigt. Att jag aldrig ska få huvudet över ytan igen och komma ifatt... Idag var en ny dag - en bra dag. Det är skönt att jag inte fastnar där nere för länge. Det går upp och ner. Fort. Åt alla håll och kanter. Det är sällan - för att inte säga aldrig - en balans. I så fall väldigt korta stunder. Det är som ett wordfeudspel - spännande att se vilka bokstäver jag får, hur de kan passa ihop, ibland passar de bra, ibland sämre. Ibland lyckas jag få ihop dem på ett bra sätt - men inte alltid. Ibland sätter någon annan käppar i hjulet. Och jag är inte bättre än min bokstäver... Mitt liv kan nog bättre liknas vid wf än ett pussel - pusselbitar passar alltid ihop, på något sätt, hur många bitar det än innehåller... Jag får liksom göra det bästa av mina bokstäver. Ibland blir det bra - riktigt bra, ibland blir det fel - väldigt fel. Förlåt. För mina fel. För mina dippar. Tack. För att ni lyfter mig. För att ni finns där. Tackochlov. Det kanske är tack vare mina barn, mina vänner, min man som jag kommer ur dippen - hittar nya möjligheter. Omformar. Testar igen. Försöker. Det bästa jag kan. Gråter. Skrattar. Liv. Död.
På tal om liv och död - den här veckan känner jag två som har fått bebis, och tre som mist sina hundar. Kretslopp. Och många som har haft sin födelsedag - jag, Eric, Humpe, Frida, Måns... Det är mycket nu. Ibland lite för mycket. Jag hinner inte med. Inte alltid.
Kommentarer
Trackback