21/5; tisdag
Idag har jag besökt CarolinaFina. Allt mellan himmel och jord - liv och död - förintelse, miljöförstöring, litet och stort, hundar, hästar och ungar har diskuterats. Trevligt. Hoppas att vi snart får anledning att ses igen!
Förra väckan var en vänt-vecka på jobbet - jag hade förberett det som kunde förberedas, jag hade skrivit det som behövdes, det som kundes... Jag väntade på att denna veckan skulle komma - med extra allt. Det är frustrerande att inte kunna göra saker när man har tid. För sedan händer allt - och nu blir det ett par hektiska veckor innan betygen ska sättas. Jag vet det - man kan inte göra mer än att förbereda. Jag kan inte rätta innan provet är skrivet, jag kan inte läsa arbeten eller laborationsrapporter förrän eleverna har lämnat in dem...
Förra veckan nuddade jag vid att jag hade ansökt om att bli förstelärare - att jag inte hade tänkt det, och att jag kanske inte gillar fenomenet, men ändå frestades att söka när min chef frågade om jag inte skulle. Jag vände på frågan - varför inte? Någon annan kan ta ställning till varför? Men jag tänkte att jag skulle förklara varför jag kan känna mig skeptisk till fenomenet... Björklund menar att framför allt de riktigt duktiga lärarna ska få rejält höjd lön, och dessa lärare ska även ha möjlighet att ta sig vidare uppåt, bli förstelärare, lektorer, studera vidare, forska. Och då tänker jag att om alla bra lärare gör karriär - då stannar de halvbra och dåliga med eleverna? Jag hoppas att jag har fel - men jag har sett det förr - att de bästa och mest engagerade lärarna som är omtyckta bland personalen och bland eleverna byter jobb... Det finns både bra och dåliga lärare. Engagerade och oengagerade... Vår skola och våra elever har rätt till de bästa lärarna. Egentligen borde skolan sträva efter att fortbilda Alla lärare. Jag vill jobba med eleverna. Jag vill jobba med mina ämnen. Jag vill utveckla mina metoder, jag vill få fler elever att klara "mina" ämnen... Jag vill vara i klassrummet och inte sitta på min kammare... Kanske behöver inte det ena utesluta det andra - men det kommer nog bli så att jag jobbar mer procent nästa år, för att hinna både det ena och det andra. Björklunds insatser och fokus borde, enligt mig, ligga i klassrummet.
Förra väckan var en vänt-vecka på jobbet - jag hade förberett det som kunde förberedas, jag hade skrivit det som behövdes, det som kundes... Jag väntade på att denna veckan skulle komma - med extra allt. Det är frustrerande att inte kunna göra saker när man har tid. För sedan händer allt - och nu blir det ett par hektiska veckor innan betygen ska sättas. Jag vet det - man kan inte göra mer än att förbereda. Jag kan inte rätta innan provet är skrivet, jag kan inte läsa arbeten eller laborationsrapporter förrän eleverna har lämnat in dem...
Förra veckan nuddade jag vid att jag hade ansökt om att bli förstelärare - att jag inte hade tänkt det, och att jag kanske inte gillar fenomenet, men ändå frestades att söka när min chef frågade om jag inte skulle. Jag vände på frågan - varför inte? Någon annan kan ta ställning till varför? Men jag tänkte att jag skulle förklara varför jag kan känna mig skeptisk till fenomenet... Björklund menar att framför allt de riktigt duktiga lärarna ska få rejält höjd lön, och dessa lärare ska även ha möjlighet att ta sig vidare uppåt, bli förstelärare, lektorer, studera vidare, forska. Och då tänker jag att om alla bra lärare gör karriär - då stannar de halvbra och dåliga med eleverna? Jag hoppas att jag har fel - men jag har sett det förr - att de bästa och mest engagerade lärarna som är omtyckta bland personalen och bland eleverna byter jobb... Det finns både bra och dåliga lärare. Engagerade och oengagerade... Vår skola och våra elever har rätt till de bästa lärarna. Egentligen borde skolan sträva efter att fortbilda Alla lärare. Jag vill jobba med eleverna. Jag vill jobba med mina ämnen. Jag vill utveckla mina metoder, jag vill få fler elever att klara "mina" ämnen... Jag vill vara i klassrummet och inte sitta på min kammare... Kanske behöver inte det ena utesluta det andra - men det kommer nog bli så att jag jobbar mer procent nästa år, för att hinna både det ena och det andra. Björklunds insatser och fokus borde, enligt mig, ligga i klassrummet.
Kommentarer
Trackback