flisas

Det som verkade som en så bra idé när den uttalades i söndags - Yvonne skulle ta med killarna på fotboll och jag skulle rida (Anders är i Stockholm) - kändes mindre bra framåt den regniga kvällen. Även om jag hade förberett mat. Och även om Baron gick riktigt bra i paddocken. Men efter att ha flyttat några hästar, fyllt vatten osv så var klockan lite för mycket för att idén skulle kännas lika bra. Det var mitt beslut att göra på det här sättet. Men jag blev ändå stressad när tiden rusade. Innan vi fick mat. Innan Sigge hade fått pyjamas och killarna hade kommit i säng - när dessutom det lät märkligt efter ett strömavbrott från behållaren till golvvärmen i nya tillbyggt höjdes pulsen ytterligare. Jag kände irritationen komma. Jag blev inte den förebild som jag vill vara - såhär kan man vara. "Såhär är jag och du kan lära av det om du vill."
Linus ville berätta om fotbollen, att kompisen hade sagt att han inte tyckte om honom, Sigge ville ha mer crème fraiche på pastasalladen - och jag ville bara få killarna i säng, duscha, få tyst på pumpen, måla naglarna... Jag vill ju vara närvarande. Lyssna. Visa kärlek. Respekt. Det tar ju inte så lång tid extra. Jag vill ju inte lägga skuld eller skam i deras små hjärtan - det var ju mitt val. Det var jag som gjorde fel val. Tog för lång tid på mig...
Barnen kom i säng. Det var inget problem. Bara lite senare än vanligt. Jag duschade efter att ha tittat på pumpen - och inte hittat någon av- och påknapp - och gick ner i källaren och tittade på värmepumpen. Jag ringde Martin som kom - drog ut en sladd - och ljudet slutade. Nu ska jag bara måla naglarna innan det är dags att krypa ner i sängen.