flisas

Känslan...
när man tappar fotfästet...
när allt snurrar för fort...
när man inte hinner med...
när man inte orkar mer...
när blodet rusar
när tårarna bränner
när 300 betyg ska sättas...
när ens kollega blir sjuk och man får göra hela det "omöjliga" ensam...
när datum, fikor, små glasspengar, träningar, golghelger, tennishelger, utflykter, avslutnngar bara snurrar runt...
när man hör hur man skriker fast man inte vill - på de som står en närmast för att en gympapåse skulle packas, men Linus hävdar bestämt att "vi har inte gympa" - och man efter att ha skrikigt tar fram veckobrevet och inser att "de har ingen gympa"...
när man inser att man inte hör för att man inte lyssnar - när man sviker sitt barn och skriker på det - utan anledning...
när man bara måste skrika... skriket växer...
när man inte hinner det man vill - för att det finns så många Måsten
när jag inte ens hinner gå till kiropraktorn - eller någon annan som kanske skulle kunna hjälpa mig med ryggproblemet, strålningen ner i vänster ben
när man inte hinner gråta - för om en timme ska jag möta 60 elever och då kan inte mascaran ha runnit...
och i eftermiddag borde jag hinna ta ut ett pass, och så skulle jag vilja rida - men så är det Klaras kör och fotboll... mat som ska lagas och ett hem som borde rensas... betyg som ska sättas...
när till och med älska känns övermäktigt...
Den Känslan Är För jävlig...
Den känslan får mig att undra om det är ett klokt drag att jobba 100% nästa år - trots att det aldrig var min tanke...
Nu. Andas. Dansa. Pausa. Andas. Allt i en triangel...