flisas

Men trevligt sällskap i form av amigo, Kim och misha blev kvällen bra. Och jag tror inte att jag hade uppskattat duschen lika mycket om jag hade spelat schack?! 

Jag hann laga mat precis lagom till resten av familjen kom hem. Nu ligger jag jämte Sigge och väntar på John blund. 

Varje tanke känns banal. Allt som jag vill jämra mig lite över - disk, förkylningar, sopor, en kall ridtur, läxläsning, matlagning... - känns banalt. Det är allt någon annan önskar sig... 

Men jag vill ändå skriva om brevet vi fick idag - från syncentralen som i somras lovade att besöka Linus en av de första veckorna i ettan. De beklagade att de inte hade gjort det... De vill träffa Anders och mig för att planera... Ursäkta?! Men var har ni funnits? Vad kan ni bidra med? 

Jag får ta till mitt tankesätt som en föreläsare (kanske Pollack) sa till mig en regntung kväll i Halmstad för många år sedan - att alla människor är utsända för att jag ska träna på dem. 

Mina barn är våra gåvor. Det var en slump vilka de blev... De vann. Det är upp till oss att upptäcka vad gåvan är och vad vi kan göra med den... Barnen, och alla människor, är fantastiska läromästare om vi vågar ta till oss av de lärdomar de förmedlar... Ofta är egenskaper som vi retar oss på - egenskaper som vi själva har...