13/11; onsdag

Här hemma hostas det. Snörvlas. Vi är lite ynkliga, och hittar bara lite energi... Jag är sist ut... Det var inte alls min plan... Imorgon är det jobb. Fotbollsträning. Innebandyträning. Och så utvecklingssamtal för Sigge. 

Utvecklingssamtal. Tungt ord, och trots att jag hållit så många själv är jag alltid lite nervös. Så dumt. Egentligen.

För ett par år sedan gjorde jag en erfarenhet på förskolan som allt för många föräldrar i min sits delar med mig. Jag kom hem med tårarna rinnandes ner för kinderna. Kniven satt ju redan i mitt hjärta när jag kom dit, var de tvungna att vrida om den också? 

Även om de inte ville visa på problemen, så blev de synliga. Och på BVC skulle man göra tester. Som förklarades bort. Och psykologen skulle göra utredningar. Vart leder de?! Jag har själv föreslagit utredningar av olika art - det tillhör mitt jobb. Jag har själv fokuserat på problem.

Problem, problem, problem... Om man bara utgår från problemen får man inget annat än problem tillbaka, så tror jag i alla fall. Vi måste utgå från det som fungerar - det friska, det starka, det eleven kan och är intresserad av. Då kommer vi framåt. Vi pedagoger vet. För de flesta föräldrar är det självklart. Men det är ändå så svårt i praktiken... De beteenden som uppmärksammas, oberoende om det är på ett positivt eller negativt sätt, är de beteenden som förstärks. Oberoende om vi pratar hundar eller ungar. Säg "tänk inte på en citron" - visst tänkte du på en citron?! Fokusera på det som fungerar - inte på det dom inte fungerar. Det blir lätt en självuppfyllande profetsia. 

När jag går från möten med tårar i ögonen, när jag kommer hem, när jag har funderat ett varv till - då ringer jag ofta upp igen. Pratar igen. När känslorna har lagt sig, när frågorna hopar sig... Jag bytte BVC när vi fick Sigge. Orkade inte möta människorna på den gamla som hade missat det mesta - de tyckte bara att han var fin. Det tyckte vi också... Men vi såg att han hade problem. Då vill man ju ta tag i det också. Inte bara ignorera. Hjälpa om man kan. 

Med erfarenheten att sitta på möten som är jobbiga - så tror och hoppas jag att jag har blivit lite bättre på att hålla de lite jobbigare mötena... 

Imorgon är det sigges samtal. Ännu ett möte... 



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback