flisas

En jobbdag med en massa bestyr. Beslut. Planering. Lektioner. Och då ringde jag syncentralen, ställde in mötet på tisdag och sa några väl valda ord som dock inte var riktade mot kvinnan jag pratade med, vilket jag också påtalade. Fick tala om min frustration. Hjälplösheten. Utsattheten. Att jag inte orkar ha ännu ett möte för att beskriva en situation som ingen ändå gör något åt... 

Hem till sigges samtal. Han är glad, pigg på allt, snäll. 

När vi kommer hem är han sur igen. Tror att det var för att jag öppnade bildörren... 

Dags att fara på innebandy i stan med tjejerna. Anders och Linus ska träna fotboll. Anders hann slänga ihop lite mat innan de stack. 

När vi kom hem hade såklart Sigge somnat i bilen - sur igen för att jag väckte honom? Anders skulle precis åka på innebandymatch... Vi skulle äta. Linus och klara skulle duscha. Jag vill också duscha. Måste lägga Sigge. Linus  och klara förstod min frustration - köket i virrvarr, disk i maskinen... De plockade undan. Torkade bord. Nu ligger jag jämte Sigge, försöker intala mig att det är det enda jag kan göra - förutom att blogga då... Fick välling i ögat. Känner tröttheten. Det rosslar i såväl sigges som mitt bröst. Hostan river i den trötta kroppen. 

Dagen är snart slut. Vi har hunnit mycket. Vi har varit med våra barn. Anders och jag hann precis mötas i dörren två gånger. Livet. En snabb puss - lika bra att den blev snabb, vi är ju så snoriga... 

För många år sedan fanns en tid när vi gjorde allt tillsammans. Nu är nya tider. Förhållandet får tåla andra förhållanden...