25/11; måndag
Den korta novemberdagen räcker inte till. Jag är nog en björn egentligen. Som går i ide när kvällens mörker kommer. Och då blir man ännu mer nöjd när man sitter på hästryggen och tittar upp mot den mörka kvällshimlen som formligen har exploderat av stjärnor i kväll. Och märker att man njuter av det. Njuter av det kompakta mörkret. De gnistrande stjärnorna. Den värmande hästkroppen. De stillsamma tankarna. Och kloka orden från ridkompisen. Ord om liv, och bråd död.
Kommentarer
Trackback