9/11; lördag
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.” citat Alf Henriksson.
Av någon anledning var det just de orden som dök upp i mitt huvud i eftermiddag, när jag satt på Anders innebandymatch med mina barn runtomkring mig och surfade in på en av mina finaste vänners blogg. Vännen som just idag skrev att cancern är tillbaka. Aggressiv. Elak. Mina tårar började rinna. Livet hejdar sig. Matchen som spelades blev oviktig. En viktig person går sin tuffaste match. Igen. En ny rond utan att få vila. Orden dök upp. Vi hade just börjat försöka andas ut... Några få ord, ett par meningar, som sammanfattar en känsla. Det oväntade kan också vara det väntade men när det sker så är känslan likväl så oväntad. Bakslag. Inte nu. Inte redan. Tiden stannar en stund för mig men rusar förbi för någon annan. När något förändras så att världen aldrig mer blir densamma mer, då finns det ett före och ett efter. Ibland behöver det inte bli sämre... Kanske bara annorlunda...
Tiden har hejdat sig ett slag och världen blir aldrig densamma mer. Jag vill hoppas och tro på mirakel. Tro. Hopp. Och oändligt med kärlek.